Poesidebut, nästa?
Det var en gång en flicka som heter Eva,
hela historien börjar med att hon började leva,
hennes moder fick tidigt en morgon lämna sitt hem,
för Eva, hon var trött på att vistas i dennes magsäcks kletiga slem,
med alla ben hon hade kämpade och stretade hon för att trycka ut sin knopp,
modern fick skynda in för sjukhusets portar och hann precis innan det sade 'plopp',
efter denna sekund hade Eva gått från foster till baby,
och modern, hon kände sig som en riktig lady,
tillsammans med deras stotliga fader och två vackra syskon till släp,
begav de sig hemåt där systern konstaterade att babyn sade 'bläp',
därefter följde en tid med bajsiga blöjor och flera hundra skrikiga nätter,
men modern, hon var både lycklig och glätter,
syskonen var inte frälsta i deras nya familjemedlems högljudda ton,
för de var inte vana vid att inte ifred få avsluta sin efterrättsmelon,
dessa hundra skrikiga nätter kom till slut att bli till flera år,
och Eva växte tillslut ur sina feta babylår,
idag har Eva gått in i tonårens trotsiga dagar,
vilket inte alltid är någonting man behagar,
för än idag så finns det skrikiga stunder,
då hennes familjemedlemmar inte får sig en blunder,
men trots detta är Eva den enda lilla, lilla, lilla, lillasyster vi har,
och eftersom vi älskar henne så är vi otroligt glada att vi har henne kvar!
/ a
