Hälsningen
Är det hon? Snön knastrar under dina skor medan du med bestämda steg närmar dig Åhléns för att granska dess lager av moderiktigheter. Men är det hon som står där? Du kisar med ögonen i det dunkla vintermörkret i hopp om att fixera blicken ytterligare på detta tills synes intressanta människodjur, men huvudet tycks plötsligt vibrera onaturligt mycket för varje steg du tar, vilket gör att du hela tiden förlorar skärpan för att kunna avgöra hur du vid ett eventuellt möte bör reagera mot denna person.
Det är bara ett fåtal meter kvar nu. Ett fåtal meter kvar innan ett eventuellt bruk av din sociala sidan kan komma att användas. Kanske behöver du skaffa glasögon? Är det verkligen naturligt att inte kunna avgöra på såhär nära håll? Kollade hon inte nyss på dig? Du är helt säker på att hon för en sekund mötte din blick. Är det hon alltså? Kanske var det för att du stirrade. Du saktar ner lite på tempot som för att ge dig själv lite tid innan du med säkerhet kan besluta dig om ifall denna person är av syfte för dig att lägga ner tid på eller om du bara ska gå förbi. Chansa på att det inte är hon och bara låtsas att du inte har sett. Fast hon har ju kollat på dig. Hon såg att du såg henne. Det är inte långt kvar nu. Snabbt slår du ner blicken i marken och verkar helt plötsligt löjligt intresserad av hur dina skosnören tar ett litet hopp för varje duns som skorna landar på marken. Hopp, hopp, hopp.
Du kilar ner handen i jackfickan och möter det hårda skalet med fingertopparna. Du tar ett hårt tag runt telefonen, gör dig beredd att se upptagen ut om det nu inte är hon och hon tycker att du har stirrat för mycket, bara några steg kvar nu. Snabbt tittar du upp och ser att hon tittar tillbaka:
- Hej! Säger hon och hela hennes ansikte tycks lysa upp, som om du var den absolut bästa personen hon träffat idag, trots att ni bara har setts några gånger. Och trots att du inte alls tycker om henne så svarar du med ett lika glatt:
- Heeeej!
Sen står ni där ett tag. Ler fånigt mot varandra några sekunder innan du förkunnar för denne viktiga, halvt okända person att du har lite bråttom. När du smiter in butiken möts du av ett hav av reashoppande galningar som slänger med tygbitar och osande odörer av svettfläckar omkring sig. Du känner dig en smula olustig och tänker att du lika gärna hade kunnat strunta i det där hej:et. Lika gärna hade kunnat strunta i hela situationen. Varför ska du bry dig så mycket om allting? Du slår vad om att hon inte ägnade en enda tanke åt situationen innan hon brast ut i sin kärleksvänliga hälsning. Du bläddrar lite bland de flottiga högarna av reavaror men har plötsligt ingen lust att shoppa längre. Istället lämnar du butiken och börjar din vandring hem istället. Med händerna i fickorna och blicken ständigt fixerad på dina hoppiga skosnören i hopp om att förhindra onödigt överanalyserande.
/ a
