Anna

Plötsligt händer det! Ni vet den där procenten som står bakom den kurs man för tillfället har beslutat sig för att ta sig igenom för terminen. Den där procenten som deklarerar att: "denna termin kommer du till 100% att syssla med akademiska studier inom Sociologi C med inriktning mot Arbetsliv, Organisation och Personal" - Plötsligt händer det något lurigt med den. Den stämmer!

 

Pluggeriet som alltså tidigare har sysslat med falsk marknadsföring och kallat de så kallade heltidsstudierna för hundraprocentiga, när de egentligen har varit max sjuttioprocentiga, har nu gått och ändrat sig. Hundra procent ska tydligen från och med nu betyda hundra procent. Utifrån detta kan jag endast antyda att det handlar om lurendrejeri. Människan är en ganska enkel varelse att betinga fram beteenden från och vi lär oss ganska snabbt hur man ska handla i specifika situationer. Skulle någon varje gång du klippte håret säga: "Åh, vad snyggt det blev!" och sedan en dag helt plötsligt inte säga någonting, skulle detta utan tvekan sätta igång vissa tankeprocesser hos dig. "Blev det inte bra? Är jag ful? Varför säger ingen att det är fint?"

 

På samma sätt funkar detta. Universitetet har inpräntat i oss studenter att heltidsstudier ger en hel del tid över, till exempel till att ha ett jobb vid sidan av, till exempel till att ha en hobby och till exempel till att ta en spontanresa när helst du känner för det. PANG! Så var den tiden borta. Och här sitter du nu med ditt extrajobb och din hobby som väntar på dig. 

 

Detta leder i sin tur till en studieprocess som ser ungefär ut såhär: Man läser en hel bok i flera timmar innan den äntligen är slut, slår ihop den och tittar så där nöjt på den som man brukar göra när man precis har avslutat en bok, tar ett djupt andetag och så tänker man "vad fan handlade den här om?". Efter denna retoriska fråga som saknar svar ska man skriva en uppsats som ska kopplas till de teorier i böckerna som man inte vet vad de handlar om eftersom man under läsningsprocessen var alldeles för upptagen med att planera morgondagen, så man försöker kolla vad man har strukit under, blandar det med "conclusions" på sista sidan och försöker reda ut vad den handlade om. Sen försöker man på måfå slå upp någon sida och hitta ett bra citat för att "bevisa att man har fattat vad den handlar om", hänvisar noggrant till författaren och försöker i alla fall få formalian att se snygg ut, skickar in sin uppgift som känns lika skvalpig och ostrukturerad som en påse kiss och hoppas på att det ska bära istället för att brista.