Sitter här nyduschad i morgonrock och lyssnar på Robbie Williams faktiskt. Advertasing Space. Har inte lyssnat på honom på evigheter, men nu när jag gör det igen så kommer jag ihåg hur himla bra han faktiskt är. Han är en sådan som jag kan sluta lyssna på helt och sen när jag hör en låt så kan jag den i alla fall utantill och så tänker jag på min Robbie Williams - period, så det blir en massa minnen som kommer upp också.  Ibland kan det vara skönt att flyta tillbaka i tiden lite och skita i allt som händer just nu. Så just för tillfället är Robbie Williams väldigt välkommen att fylla sin musik i mina öron.

Kollade Anna Larssons blogg nyss och blev helt galen av kattbilderna! De påminner så himla mycket om Vera, jag saknar henne så sjukt mycket just nu, speciellt med Robbie Williams strömmande ur högtalarna. Jag vägrar tro att hon är död, jag ser framför mig hur hon någon dag hoppar upp på fönsterbäcket, knackar på köksfönstet och vill in. Förstår bara inte varför hon måste vara borta så länge. Två år. Men hon är inte död. Det känns i alla fall bättre att säga att hon inte är det.

Nu ska jag gå ner och göra en kopp te, sen ska jag sjunka in i Robbie Williams värld och sakna Vera i min ensamhet.

       

Vera, sötnös.

Puss på er
/ Anna