Jag och Tessan var på väg hem till henne från stan igår kväll. Vi gick och pratade en massa, det var verkligen snack på hög nivå och vi var helt inne i våran värld.
Men efter ett tag så märker jag att det är någon som går bakom oss, så där irriterande nära så att han hör vad vi säger, lite pinsamt tyckte jag eftersom vi pratade om så störda grejer, men jag tänkte inte mer på det.
Vi fortsätter gå och han går fortfarande bakom oss. "Här vi tar en genväg", säger jag till Tessan och hoppas på att han som går bakom ska fortsätta framåt. Han försvinner. Tror vi i alla fall. Men helt plötsligt är han bakom oss igen, och han går fort. Skönt att han går om, tänker jag så slipper vi honom. Men han går aldrig om, istället rycker han tag i min väska och börjar dra i den. Jag drar tillbaka, den jäveln ska fan inte få ta min väska!
Vi står och drar i varsin ände av väskan tills den tillslut går sönder och jag bara står med själva snöret från väskan kvar i händerna. Min hjärna tänker snabbt, perfect, en strypsnara! Jag springer efter honom redo att sätta snöret om halsen på den jäveln, och kväva honom till döds, ja, det är det enda som snurrar i mitt huvud, han ska dö! Men då dyker helt plötsligt en annan kille upp längre bort som springer mot oss, han skriker något till killen med min väska, men jag kan inte höra vad. Istället vänder jag och jag och tessan börjar kuta åt andra hållet, in bland alla hus.

Slåss mot en kille som har stulit min väska skulle jag lätt ha gjort, men när det börjar dyka upp fler killar så är det nog bättre att ge upp än att bli ihjälslagen. Jag är glad att jag inte fortsatte springa efter, för vad kunde inte ha hänt?

I alla fall nu sitter jag här. Jag har ingenting. Ingen mobil, ingen plånbok, inga nycklar, inte ens min nya fina väska, bara en jävla axelrem från den.. det är så jävla sämst. Jaha, så vad ska jag göra nu då? jag känner för att åka och gymma.. nej juste, det går ju inte eftersom jag varken kan låsa upp cykeln eller har något gymkort kvar. Hallelulja!

Jag har i alla fall gjort en polisanmälan och spärrat kortet och telefonen, så stackars jäveln som gjorde en sån insats i onödan, vad ska han med en trasig väska till? Med varken kontanter, en fungerande telefon, fungerande bankkort eller betlalkort? ja du... säg det. Han kanske behövde adrenalinkicken, han kanske inte upplevde något mer spännande i sitt liv. Stackars jävel. Jag tycker nästan synd om honom, men bara nästan...

Puss på er
/ Anna