Jaha, då var julen slut för i år igen då, konstigt egentligen. Först stressar man som en galning för att hinna köpa julklappar, mat, planera, och sen kommer julen, man trängs i ett svettigt överbefolkat hus, kollar på kalle anka, käkar julmat, varefter man byter om till mer bekväma kläder som inte sitter lika hårt, så att julmagen ska få plats. Man äter ännu mer, coklad, knäck, kakor, julmust i stora lass. Sedan kommer julklapparna. Jag är mycket nöjd med mina julklappar i år! Tack till alla! Sedan - Karl - Bertil Jonssons Julafton, (som jag hörde att blondinbella hade dömt ut som kommunistskit, kanske för att hon är en överklassunge? I alla fall, jag tycker inte att det låter som riktigt friskt i huvet att kalla Karl - Bertil Jonssons Julafton för kommunistskit!), sen är julen över. Och man sitter där med sin svullna mage och några ovällkomna extra kilon, och önskar att man inte ätit så mycket. Sen får man leva på julbord resten av veckan.

Men julafton betyder inte bara julafton. Nej, absolut inte, det är nämligen så att världens bästa människa har valt att trycka sig ut i världen den 24e december år 1991 på ett sjukhus i Norrköping. Med en röd slick hår på huvudet, skrek (förmodar jag) hon sig ut i den stora vida världen, en röd liten julklapp! Hennes föräldrar kunde självklart inte önska sig något vackrare i julklapp, en juligt rödhårig liten bebis! Bebisen bodde i Norrköping i ca två år (några gator bort hade en annan rödhårig liten bebis familj tidigare bott) När bebisen var två år gammal  flyttade hon och hennes familj till Enköping, närmare bestämt Skogsmyragatan (Nästan samtidigt flyttade den andra rödhåriga lilla bebisen och hennes familj till Enköping, Skogsmyragatan.). Där växte hon upp, hennes första barndomsvän bodde tre hus bort från henne, det var också genom henne den rödhåriga lilla flickan träffade den andra rödhåriga lilla flickan (som nu i och för sig mer var blond). De bestämde att den blonda lilla flickan skulle följa med den rödhåriga lilla flickan hem och leka. Sen dess lekte de med varandra varje dag. De växte upp tillsammans. De var alltid lika. De hade alltid lika kul. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om deras historia, som ännu inte är slut, och som jag hoppas inte kommer ta slut på många, många år. För det är nämligen så att den rödhåriga lilla flickan är Gunilla och den blonda lilla flickan är jag. Jag älskar Gunilla, och även om det är några dagar sen den 24e, så vill jag skriva ett grattis till henne, Grattis på födelsedagen igen världens bästa kompis!

Hoppas ni har haft en bra jul allesammans!


/      a