På något sätt så dras jag alltid till bloggen när det är såhär. Jag har egentligen inget bra svar på varför. Kanske för att jag i ren panik tror att jag ska kunna skriva av mig all stress som har bosatt sig inne i mig. Kanske för att all stress blockar min plugghjärna så jag inte kan göra annat än blogga. Eller kanske för att jag tycker att ni kan tycka lite synd om mig, bara lite? Snälla?

Så alltså, hej! Nu är jag här igen, med min stressade kropp och osammarbetsvilliga hjärna, jag skiter fullständigt i om det inte är så underhållande att läsa ett inlägg som enbart handlar om min stress, för vad annars ska jag skriva om? Jag försöker landa på jorden igen, men det går inte så bra, jag har suttit och tagit djupa andetag för att lugna mina nerver, men hela kroppen verkar ha fått någon typ av frossa, utan att jag fryser, skakar och håller på gör den och verkar helt leva sitt eget liv. Jag tror i alla fall att jag vet anledningen till att jag spydde upp frukosten flera dagar i rad. Fy fan.

Jag vet ju att något är fel. Det kan inte vara hälsosamt att vara såhär stressad. Vad kan man göra åt stress? Säga till lärarna att ni för i helvete får ni väl fan lägga av och packa på med uppgifter?! Nej. Jag skulle kunna testa och lägga mig ner på golvet och skrika och böla tills mamma kommer och tröstar och allt är bra igen. Nej... kanske inte, men det borde vara bra. Tänk om man var liten igen. Inga bekymmer, kanske att man blev lite sur om ens kompis lekte med den dockan man själv lekte med, men man var aldrig stressad. Tänk det va. Aldrig stressad.

Jag kan liksom inte tänka frammåt. Jag försöker. Tänk frammåt, tänk om två veckor är det lov, tänk om fem dagar är det helg, tänk om sju timmar ligger jag förhoppningsvis och sover, tänk om två timmar kanske jag är klar med historian. Men på något sätt så gör det mig bara mer stressad, VA?! har jag bara sju timmar på mig att panikplugga?! Vadå, sova?! Vem fan har tid med det?!. Och när jag väl ligger där och ska unna min sönderstressade kropp några timmars sömn så tar det minst, observera minst två timmar, innan jag somnar. Vilket gör att jag på vardagar inte får mer än fem timmars sömn. På en skolvecka blir det 15 timmar för lite. Hade jag somnat på typ tio min, som vissa gör, hade jag kunnat använda dom 15 timmarna till att plugga istället för att ligga i sängen och svettas som en gris och gå upp var tjugonde minut för kroppen får för sig att den behöver kissa.  

Nu ska jag skaka ner för trappan och läsa historia.

/     a