Det var trevligt i fredags. Mycket trevligt faktiskt. Det kändes som vi var på väg till en liten minifestival när vi satt där på tåget o laddade inför konserten. Jag, Gunilla och Karro. Festivaltrion liksom.
- Det är bäst om man är där i tid så man får en bra plats, tänkte vi så vi gav oss iväg så vi var på plats halv åtta, eftersom det var insläpp halv sju trodde vi ju att det skulle vara en del där, så vi blev lite smått överraskade när det nästan var tomt på folk. Det kändes inte som det var en pub heller kändes mer som man var hemma hos någon på hemmafest som man egentligen inte var bjuden på. Lite sådär lagom pinsamt. Vi stängde in oss på en toa och andades ett tag fjantiga som vi är. Men ju längre vi var där desto mer började vi gilla stället. Och jag skulle lätt kunna åka dit bara en kväll o hänga, det var liksom ett mysigt ställe, folk kom som dom var och var sig själva typ.

Markus var kalasbra! Men det som var bäst den kvällen var nog ändå sångaren i Autisterna som spelade som förband för Markus. Helt galet snygg var han. Jag stod med öppen mun och dräglade en liten dräggelpöl vid mina fötter. Och lyssna på det här, han sa "hej" till mig! Dessvärre var jag för hypnotiserad av hans vackra utstrålning för att säga hej tillbaka så det blev mer ett "heaeeh" eller något i den stilen, hypnotiserad som jag var kunde jag inte heller röra på mig så han fick lov att preja sig förbi mig, så jag fick chansen att sniffa lite på honom också. Även om jag kanske inte gjorde det eftersom jag var i chocktillstånd. Men i alla fall. Mitt undermedvetna fick sig nog en pust av honom i alla fall. Kärlek till honom.

Och kärlek till i fredags, det var supertrevligt, tack söta lilla fjantispepp för biljetten!

Markus Krunegård


Markus Krunegård


Autisterna


Autisterna
(Rockfoto.nu)

Puss på er!
/ Anna