Deprimerande väder idag. Egentligen en sådan där dag som man borde spendera under täcket och kolla på en gullig film som slutar lyckligt. Gärna med någon mysig person. Men det gjorde jag faktiskt inte idag.
Även om sängen skrek efter mig när jag klev upp i morse så har jag faktiskt gjort något av dagen. Vilket är ganska ovanligt. För jag är ganska lat av mig måste jag, tyvärr, medge. Jag önskar verkligen jag var en sån där person som tar tag i saker och orkar hitta på roliga saker. Men icke. Jag får nöja mig med tanken tänk om jag vore sån. Egentligen är det töntigt. Är det svårt att vara lite hurtig och orka eller? Jaa det är det och jag är töntig. Så är det.


Nu låter det som jag har haft värsta deppodagen. Men nej, det har varit en riktigt trevlig dag idag. Åkte till Uppsala med Anna och Alexandra. Vi strosade runt bland alla affärer och åt thaimat på ett litet ställe, eller det var inte litet men det låter mysigare när man skriver att det var litet. Man får en liten bild i huvudet. En mysig liten bild.
Aja, förutom att vi åt och strosade runt, funderade vi mycket på varför alla var så otroligt intresserade av Annas skor. Ögonen höll på att ploppa ut på flera stycken som, av någon konstig anledning, stirrade på hennes dojor.

Efter några timmar i yppsala så kände vi för att bege oss hemåt. Vi var lite små hungriga.(Trots att vi ätit massa thaimat och senare druckit milkshake) Så vi bestämde oss för att köpa lite godis. Delade på Marabou choklad med lakrits i. Det var lite små skumt men gott. Man kunde fokusera på antingen chokladsmaken eller lakritssmaken eller på en blandning av dom. Så det blev tre i ett. Medan vi var inne i en djup diskussion om chokladen så gick vi. Vi gick och gick och gick. Jag tänkte att Anna vet säkert vart vi ska gå, och Anna tänkte att Gunilla, hon har koll, och Alexandra tänkte... nog inte över huvudtaget utan hängde bara på. Efter några minuter slog det oss att vi inte hade någon aning om vart vi befann oss. Det var dimmigt och mörk, och vi var höga på Marabou lakrtis-chokladen.

Som tur var hittade vi tillslut till stationen. Hur vet i 17 men vi klarade det i alla fall. Lyckligt slut på yppsalatrippen.

Efter bussresan, som för övrigt gick på en sekund, skildes vi åt och jag och Anna begav oss hemåt. Tog inte många minuter att cykla hem eftersom det var så fruktansvärt kallt vilket gjorde att vi trampa på så benen nästan flög av. Åt middag med familjen som snällt hade väntat på mig. Visade stolt upp en kofta jag köpt från Gina Tricot, men blev besviken på min familjs reaktion. Jag hade förväntat mig applåder, glädjetårar och festligt dansande. Istället fick jag sex ögon som glodde på mig som om jag var störd. (Okej, det kan hända att jag överdriver lite. Men det gör ju det hela lite mer spännande.) Koftan - som enligt mig är värsta kapet - är stor, ful, mysig och ganska konstigt sydd. Varför köpa en sådan hemsk kofta? Rea. Jag säger bara rea. 50spänn! Kunde inte låta bli. Fy på mig. Skulle bara följa med som trevligt sällskap. Men ändå fick en kofta och ett par lösögonfransar följa med mig hem.

Nej nu har jag bloggat klart för idag. Fick inspiration att faktiskt skriva någonting när jag läste några bloggar med härliga texter. Inte sådana där bloggar med massa skit och bara dagens outfit och grejer. Okej, jag kan väl erkänna att det kan vara kul att hälsa på dom bloggarna ibland också. Men inget slår ju en bra text. Så det så.

Avslutar detta långa inlägg med en liten gnutta dålig humor. Min humor det vill säga. Är inte ambitiös nog att lägga upp klippet så man kan se det direkt i bloggen... Eller om jag ska vara ärlig har jag ingen aning om hur man gör det. Så HÄR har ni länken. Njut.                     puss!  / Gunilla