När jag var liten hade jag en brevvän från USA. Adrian hette hon. Min mamma bodde nämligen i USA ett tag när hon var ung och galen och delade lägenhet med en annan galen tjej, Donna.
Sen när hon flyttade tillbaka till Sverige så tappade dom kontakten helt. Men sen, 8 år senare så damp det ner ett brev från Donna i brevlådan, hon skrev att hon hade fyra barn, Adrian, Kimberly, Joseph och Josh, om jag minns rätt.

Och så kom det sig att jag och Adrian började brevväxla med varandra. Ungedär varrannan vecka fick jag ett brev av henne, men eftersom jag inte kunde engelska så fick min mamma läsa upp det för mig, och eftersom jag inte kunde engelska så kunde jag inte heller skriva mina egna brev, inte helt i alla fall. Jag delade upp pappret i två delar, gjorde ett streck mitt igenom det och på den vänstra sidan skrev jag på svenska och sen fick mamma skriva översättningen på den högra sidan. Och jag hoppades att hon skulle lära sig den svenska sidan så att vi kunde börja skriva med varandra på svenska.

Jag pratade med henne i telefon några gånger också, alltså hon pratade på engelska och jag pratade på svenska, vi fattade ingenting, men vi hörde ju i alla fal varandras röster.
Jag kommer ihåg att en i hennes klass mobbade henne för att hon hette Adrian, eftersom det är ett killnamn egentligen, och eftersom hon inte var döpt än så döpte hon sig till Adrianna, efter mig, Anna.
Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt började vi sluta skriva med varandra, och mamma slutade skriva med Donna, tappade kontakten helt. Och jag har ingen aning om varför.

Men nu när jag kom hem på hålan så och tog in posten så låg det ett brev från Donna till mamma där. Så nu kanske dom tar upp kontakten igen och kanske hör jag något från Adrianna också. Hade varit lite kul, nu när vi faktiskt förstår varandra. Kanske ska greppa pennan och skriva några rader..




Puss på er
/ Anna