Geisha
Ja, jag är sjuk. Sitter här med mina svettiga febriga händer och försöker att inte glida av knapparna på tangentbordet. Härligt. För er som bryr er, så för tillfället, mitt ansikte är så blekt att det ser ut som att det inte har sett solljus på flera år... varför försvinner all sommarbruna färg först från ansiktet? tar typ två veckor sen är man vinterblek i fejjan igen, fast i mitt fall just nu så ser jag mer ut som en geisha, ni vet såndär som målar sig vit i fejset. Ja, faktiskt kan man beskriva mig som en geisha, förutom att jag slipper sminka mig! Vilken tur man kan ha! För mig är liksom det vita ansiktet och det svarta runt ögonen naturligt! och jag har faktiskt håret i en knut till och med, fattas bara att jag drar på mig min sidenmorgonrock! Så här sitter alltså en geisha som mår dåligt för att hon har proppat i sig för mkt chips! Härlig fredagkväll!
Blev helt tårögd när jag såg bilden på mig och gunilla i det tidigare inlägget, kunde inte sluta le! naaaaw, gråter nu med. Jag tror jag har blivit lite feberkänslig, men det är så gulligt att vi har varit bästisar i snart 14 år! och då menar jag inte "ska vi bli bästisar?" - bästisar, nejnej, här snackar vi bästisar på hög nivå alltså! Vi träffades varje dag, varje, varje, varje dag i flera år! och varje helg sov vi över hos varandra, vi var med varandra så mycket att vi började räknas in i varandras familjer, och om vi inte träffades en dag frågade mamma eller pappa om vi hade bråkat eller vad som hade hänt. Det var liksom ovanligt att vi inte träffades en dag. Vi var med varandra varje dag från dagis ända upp till åttan eller nian där någon gång. Sen ändrades det, man blir ju äldre och får mycket mer att göra, både i skolan och utanför. Det är synd tycker jag. Men det är väl ingenting att göra åt, det blir ju så tyvärr, vi träffas ju fortfarande nästan varje dag i skolan och flera gånger i veckan. Vi är självklart fortfarande bästisar och jag hoppas att vi kommer vara det för alltid! Ända sen vi var små frön till att vi blir skrynkliga som russin!
Nu ska jag gå och sova, klockan är halv elva och en febrig geisha säger godnatt denna fredagkväll!
Puss på er
/ Anna
Blev helt tårögd när jag såg bilden på mig och gunilla i det tidigare inlägget, kunde inte sluta le! naaaaw, gråter nu med. Jag tror jag har blivit lite feberkänslig, men det är så gulligt att vi har varit bästisar i snart 14 år! och då menar jag inte "ska vi bli bästisar?" - bästisar, nejnej, här snackar vi bästisar på hög nivå alltså! Vi träffades varje dag, varje, varje, varje dag i flera år! och varje helg sov vi över hos varandra, vi var med varandra så mycket att vi började räknas in i varandras familjer, och om vi inte träffades en dag frågade mamma eller pappa om vi hade bråkat eller vad som hade hänt. Det var liksom ovanligt att vi inte träffades en dag. Vi var med varandra varje dag från dagis ända upp till åttan eller nian där någon gång. Sen ändrades det, man blir ju äldre och får mycket mer att göra, både i skolan och utanför. Det är synd tycker jag. Men det är väl ingenting att göra åt, det blir ju så tyvärr, vi träffas ju fortfarande nästan varje dag i skolan och flera gånger i veckan. Vi är självklart fortfarande bästisar och jag hoppas att vi kommer vara det för alltid! Ända sen vi var små frön till att vi blir skrynkliga som russin!
Älskar dig min bestis! <3
Nu ska jag gå och sova, klockan är halv elva och en febrig geisha säger godnatt denna fredagkväll!
Puss på er
/ Anna
Kommentarer
Trackback
