Har jag tillbringat med att äta alldeles för mycket godis, känner mig så otroligt äcklig just nu så jag överväger att gå och stoppa fingrarna i halsen, Åh, det vorde underbart! Bara få spy upp alla äckelkänslor. Ah.

Men dessvärre jag har hört att det ofta leder till bulimi/anorexi om man gör det till en vana. Så jag sitter nu här med min sprängfyllda mage som den duktiga flicka jag är och känner mig bara allmänt ofrsäch. Flottig i fejjan och flott i magen. Mmm.

Tänker inte ens tvätta ansiktet innan jag går och lägger mig, bara för att jag ska känna hur äcklig jag är, rätt åt mig. Kommer säkert vakna upp med en odling "du-har-inte-tvättat-ansiktet-innan-du-gick-och-la-dig" - finnar imorgon också. Skyll mig själv. Man behöver inte vräka i sig en påse godis på mindre än en timme. Man behöver inte det. Säg det till min hjärna när jag har tagit en. Det är som att någon slår på en play-knapp och så börjar en massa röser i mitt huvud säga att, jaha, du minsann, Anna, nu får du allt se till att äta upp allt. Allt eller inget. Ät nu, ät, ät, ät!! och jag ber att snälla, snälla, kan jag inte få slippa nu, jag mår illa! Men den envisa rösten fortsätter att skrika ät, ät, ät! Tills hela påsen är slut. Då försvinner den. Och lämnar mig med en svullen mage. Den kunde ju i alla fall ta sig rätten att ta med sig min svullna mage åtminstonne. Räcker det inte att ligga och må dåligt och vara illamående?

Nej, det här med godis är inte riktigt min grej, förstår bara inte varför jag alltid ska ge det en ny chans. Det är som att köpa psykiska röster på påse. Psykiska röster 6.90 kr/hg. Jo, visst. Går alltid på den lätta. Nej, fy bublan!

Nu ska jag gå och lägga mig med min svullen-mage och trycka in den i madressen så den försvinner tills imorn, godnatt!

/     a