Min lillasyster snusar i en ny säng, i ett nytt rum, med nya tapeter som osar tapetklister. Hoppas hon inte ligger och blir hög i sina drömmar det lilla livet.

Jag o andra sidan sitter i mitt gamla hederliga rum, med min gamla (som jag tror min mamma hade när hon var liten) säng, med mina gamla tapeter, som inte osar ett enda dugg av tapetklister, nej, här inne luktar det bara anna. Mitt rum. Mitt anna-rum.

Något som inte är lika trevligt och hederligt som ett ingosat rum är att det smyger omkring en man utanför på gatan.. han ger i alla fall sken av att smyga runt, jag är glad i själen som sitter inomhus och har en pappa på nedervåningen, om det skulle vara så att smyga-runt-mannen skulle få ett ryck och försöka hoppa in genom mitt fönster. Spänning i vardagen här.

Men, nej. Nu verkar han vara borta. Det var den spänningen det. Tur att jag hann komma innanför dörren innan spänningen uppenbarade sig. Annars finns det en stor risk att jag hade skitit på mig. Av överspänning alltså. Även kallad rädsla.

Känns som att heja björn och en kopp te kallar på mig nu, (det var meningen att jag skulle skriva nånting roligt här, men det lyckades bara bli äckligt hur jag än vände på det, så jag gav upp.)

Godnatt!

/    a