Jag börjar bli orolig för min hälsa. När jag vaknade upp imorse så tänkte jag att, ja, minsann! Idag ska jag vara effektiv! Jag började således min dag med att kolla mailen (har startat en ny inkomstkälla, kan också beskrivas som: sälja halva min garderob på tradera), och fick reda på att jag hade fått ett bud på hela 1 kr på en tröja från american apparel. Jag känner att det här är min grej! Det ska göra mig riiiik!

Hur som haver, den effektiva dagen forsattes med en tallrik gröt, lite tandborstning, lite skönsång att bjuda grannarna på sådär på morgonkvisten, jag lovar att dom älskar min sångröst!

Därefter snörade jag på mig ett par joggingskor, stängde igen hörselgångarna med melody club på högsta volym, och travade ut i det fina vädret. Eftersom det här var min effektiva dag så bestämde jag mig för att gå, och inte springa, för ovanlighetens skull. Vilket är bra eftersom:

1. Det tar längre tid.
2. Man orkar gå längre än man orkar springa.
3. Man förvandlas inte till ett flåsande svettmonster.
4. Det tar längre tid.
och... 5. Det tar längre tid.

Jag knatade alltså på i det glatta vädret bland hästhagar och fågelsång, glad i hågen som jag var bestämde jag mig för att gå en mil, knateliknat. AH, undeeerbart! Slog man ihjäl två timmar bara sådär!

Men nu kommer vi till det verkliga problemet, det som orsakar min oro, det uppenbarade sig på vägen hem från ica. Jag hade varit där för att köpa ny hårspray eftersom min lillasyster hade slut på det sista imorse. Helt plötsligt när jag trampar på på min lilla cykel så säger benen nej, NEJ! Helt galet jättemycket nej säger dom! Och hela jag förvandlas till en svettklump och jag hör hur min andetag börjar pipa. Det var det jobbigaste jag har gjort på flera år! Cykla hem från ica!

Jag var så trött och svettig när jag kom hem så jag fick lov att slänga mig på golvet och dö ett tag.

Nej, jag säger då det. Lugna dagar är inte bra för mitt psyke! Tacka vet jag stress.

/       a