Åh. Jag är så trött. Det har varit en väldigt annorlunda, men väldigt bra födelsedag, kände det när jag haltade hem i regnet med mitt trasiga paraply (det går inte att öppna helt, så hänger som en hösäck, är egentligen inte till någon nytta, men känner att det är en bra symbol att visa för resten av omvärlden att det regnar).

TAAAACK för alla grattis! Jag blir glad. Det känns inte som jag fyller år dock. Är nog för att jag inte är hemma. Men jag blir glad för att jag har så gullig familj och vänner! Det värmer min 19-års -själ. Min byrå är fyllt med grattiskort och magen fylld med god mat och vin. Det känns bra.

Annars är 19 en ganska meninslös ålder. Det enda bra med att fylla 19 är att man inte behöver säga "I'm 19... Well, almost", utan ,man kan säga "I'm 19... 20.. kind of", vilket är bättre. Jag förstår inte hur alla kan vara 23 i detta land. 23-25. Det är som att dom hoppar över 19-22. Det är väldigt udda må jag säga.

Något annat som är väldigt udda är att prata med människor som kommer från London. Alltså ursprungligen, jag blir skitglad så fort jag pratar med någon som har bott här hela sitt liv, status till tusen liksom. Alla andra är antingen från, Sverige (typ halva London), Tyskland, Polen, Spaninen, Italien, Finland... ja, typ det. ELLER från England, tro det eller ej, men då menar jag landsbyggden England, den som jag ännu inte har satt min fot på (okej, när jag var 4, men det gills inte, egentligen). Om någon säger "I'm from London", så är det värsta grejen, jag lovar. Det är sjukt coolt. Har träffat en än så länge. Det var coolt. Jag känner mig baaaaaall!

Nej, nu ska jag sova!

Godnatt på er folket! Och tack för all uppvakting!

/          a