Jag är rädd. Jag är rädd att resan hem kommer att bli min död. Allting går emot mig. Jag har inte kunnat boka buss till flygplatsen trots att jag har åkt dit två ggr på tre dagar, jag har alltid lyckats pricka in strömavbrott, jag har inte några pengar till att åka tåg (funderar dock på att planka). Jag älskar det underbara snöovädret som har kommit. Sådär en dag innan jag ska hem.

Och för er som inte vet så är snö och england inte den bästa kombinationen. Kan nog vara den sämsta kombinationen. Allting stannar. Allt stänger. Skolor. Tåg. Bussar. Vägar. Flygplatser. Familjer bunkrar upp med mat och håller sig innanför dörrarna tills kusten är klar och inte längre några vita flingor faller ner fråm himlen. Då ska jag ut. Ut på dom avstängda vägarna. Ta en avstängd buss. Till en avstängd flygplats. Ta ett avstängt flyg. Och landa i ett icke avstängt Sverige.

Någonting säger mig dock att detta är tecken på att jag inte ska ta flyget hem. Inte det flyget. Inte då. Att det är meningen att allt ska gå emot mig och att jag inte ska kunna ta mig hem. Ska jag lyssna på det och försöka fjäska ett annat flyg med mina goda vänner på ryanair, eller ska jag inte lyssna, hoppa på och kanske krascha i ett ishav och bli en guppande kropp utan själ?...

/        a