GLAAAAD. Idag lyckades jag för första gången på en månad springa upp för trappan utan att börja gråta av smärta! Snart kommer jag inte behöva avundas alla människor på gymmet som glatt kan skutta runt på löpbanden medan jag kämpar på för att inte dö av tråkighet på crosstrainern. Snart, snart, kommer jag vara en av dom. En av dom skuttande energipaketen som i smyg tjuvkikar på varandras kilometerräknare, och innerst inne så vet dom att det är en tävling, man kan inte förlora. Snart, snart, kommer jag få lämna crosstrainern till alla tråkiga människor som går till gymmet endast för att röra på sig, snart, snart kommer jag få byta grupp. Byta från "jag är duktig som går en halvtimme på crosstrainern även fast jag lika gärna hade kunnat ta två flugor i en smäll och gå till jobbet istället" till "Jag kan inte springa ute för det är för kallt oc regnigt så jag får springa på gymmet istället och tävla mot alla andra som tvingas vara inomhus". Det känns bra. Jag längtar.

/     a