Hemkommen - från en trång stuga, osande av mat, sopor, fislukt, och alldeles för mycket folk. Hemkommen - från mysiga stunder framför brasan med en bok i händerna, från snowboardåkning, från skratt i liften och från alldeles för mycket godis. Kort sagt, hemkommen från årets fjällenresa, som i år bestod av många fler än vad det vanligtvis brukar göra, närmare bestämt 13 pers.

Alldeles för mycket folk för att man ska kunna hålla reda på sina grejer, eller att räkna med att kunna sitta på samma plats genom en hel måltid. Går man för att hämta något, en servett, mer dricka, whatever, så kan man knappast räkna med att få sitta på samma plats när man kommer tillbaka efter tre sekunder.

Även om det var trångt så var det mysigt. Det gällde att tackla sig fram, fanns ingen plats för att visa lite hänsyn, det gällde att klä av sig i bilen på väg hem från backen och med kläderna i famnen rusa in i stugan och sätta sig i någon av de två fåtöljerna framför brasan.

I det här läget gynnas verkligen inte ungdomarna i gänget vad det gäller sovplatser. Eftersom vi var så pass många, behövdes alla sovstugor, dvs, stora stugan (kök, vardagsrum, toalett och ett sovrum), dubbeldängsstugan (precis som det låter, en stuga med en dubbelsäng i), våningssängstugan (precis som det låter igen, en stuga med en våningssäng, fast väldig breda, man kan sova två och två), och sist men absolut inte minst, bara kallast, den oisolerade stugan. Sug på den ni. Gissa nu vilken stuga vi ungdomar fick ta del av? Svar: den oisolerade stugan såklart. Barnen är barn, dom måste ha det bra, en varm stuga, sköna sängar, sköna täcken, kuddar och så vidare. Vuxna måste också ha det bra, eftersom att dom är vuxna, såklart. Vuxna har det bäst. Skönast sängar, varmast stugor, ungdomarna å andra sidan får det som blir över - i detta fall, en oisolerad sommarstuga med otroligt osköna sängar.

Jag frös kan jag tala om. Jag frös som en galning. Jag låg i samma ställning hela tiden, om jag i sömnen rörde mig det minsta så vaknade jag, eftersom det blev kallt på en gång om jag inte låg i samma position, och det tog minst tio minuter att somna om i kylan. Det var nästan en lättnad när väckarklockan ringde. Så otroligt skönt att skaka in i storstugan, sätta sig framför brasan och försöka skaka liv i stelfrusna och livlösa lemmar.

Sista natten fick vi i alla fall sova i en varm stuga, eftersom några åkte hem en dag innan oss andra, och det var så otroligt skönt. En underbar känsla att vakna och känna värme, riktig värme, utanför täcket! Vi snoozade i 40 min för att det var så skönt. Jag ska aldrig glömma hur det var att vakna i ett stelfruset rum, med frost på insidan av fönsterrutorna, jag ska alltid tänka på det när jag någon gång klagar på att jag fryser. En bra upplevelse. Nu vet jag hur det är att sova i ett skitkallt hus. Ett hus (som jag fick reda på senare, av morfar, idag närmare bestämt) som knappt passerar nollan under vintern, trots element. Det förvånar mig inte ett dugg, jag tyckte faktiskt inte att det var så stor skillnad ute och inne i stugan, det förklarar även frosten på insidan av fönstrena, det ger oss även en ursäkt att klaga på att det var kallt.

Det kan tyckas att jag låter negativ till hela fjällenresan, men jag ska säga att det var otroligt roligt, så att det inte blir några missförstånd här. Jag har bara en tendens till att klaga ibland, eller i alla fall, berätta om det negativa. Jag vill inte tro att jag är en negativ person... jag är inte en negativ person, jag är för det mesta väldigt positiv.. tror jag.. kanske. Äh, whatever, huvudsaken är att jag är GLAD!

/     a