Som en irriterande bajskorv som inte går att spola ner
Idag hade varit en bra. Hade varit alltså. Men det blev istället till en dålig dag. En riktigt fisig dag.
Jag hade planerat att städa och köpa ny ansiktskräm innan skolan började (halv tre!!), sen hade jag tänkt skutta in på historian på lätta små fötter och ta emot mitt provresultat (som jag i min fantasi hade lyckats få mvg på, men som jag i min verklighet troligen inte har skrapat ihop till mer än ett vg, tyvärr), sen hade jag med glatt humör suttit där i drygt en timme och lyssnat på historialäraren när han berättade om sverige under 1700 talet (tror vi är på 1700 talet i alla fall), varefter jag hade svarat på en hög med instuderingsfrågor.
Sen hade jag cyklat hem på min fina lilla cykel (och i min fantasi skulle även växlarna fungera hur bra som helst), sen hade jag väl kanske stoppat huvudet i en bok och pluggat lite, vad vet jag, samhällskunskap kanske? Mulitmedia?
Sen hade det burit av på min finfina fungerande cykel igen, den här gången till magasinet, där jag hade boxat med karowlini tills svetten rann längs min kropp, kanske till och med bildade en liten pöl under mig som jag kunde halka runt i.
Men icke. Inget av detta fick jag ta del av denna dag. För när jag hade klätt på mig och var redo att börja min dag med alla mina sysslor, så kom det, den där känslan, jag kunde inte andas, jag svettades som en gris, och jag kände mig som om jag gick runt i en bubbla. Feber. Jag och feber har har ett speciellt förhållande, febern är som ett plåster på mig, som en irriternade bajskorv som inte går att spola ner.
Så denna dag har varit hemsk. Nog den mest feberhemska dag jag har haft på länge. Jag har legat hungrig och lyssnat på när grannen byter kakel i badrummet, och tro mig, det är inget vackert ljud, det är sådär så det ryser i hela kroppen. Och ja, som sagt, hungrig som satan är jag, men så fort jag försöker äta så mår jag illa och blir äcklad, inte ens apelsin går bra, men så kom jag på, isglass. Det är nog den bästa febermedicinen. Så, idag har jag ätit: Isglass och ipren. Och nu mår jag ganska bra.
Jag är nog frisk imorgon. Det brukar vara så. Sen blir jag väl sjuk igen på onsdag. Och, nej, det hjälper inte att stanna hemma "en extra dag" för mig, jag kommer bli sjuk igen efter en dag, hur många extradagar jag än stannar hemma. Det enda som hjälper när febern sitter i lite sådär halvt är att ignorera den helt. Leva på som vanligt. Om man ger den för mycket uppmärksamhet då så kommer den bara bli värre. Jag gillar inte febern, febern gillar mig, hur mycket den än vill, så kommer jag aldrig att bli dens vän.
/ a
Jag hade planerat att städa och köpa ny ansiktskräm innan skolan började (halv tre!!), sen hade jag tänkt skutta in på historian på lätta små fötter och ta emot mitt provresultat (som jag i min fantasi hade lyckats få mvg på, men som jag i min verklighet troligen inte har skrapat ihop till mer än ett vg, tyvärr), sen hade jag med glatt humör suttit där i drygt en timme och lyssnat på historialäraren när han berättade om sverige under 1700 talet (tror vi är på 1700 talet i alla fall), varefter jag hade svarat på en hög med instuderingsfrågor.
Sen hade jag cyklat hem på min fina lilla cykel (och i min fantasi skulle även växlarna fungera hur bra som helst), sen hade jag väl kanske stoppat huvudet i en bok och pluggat lite, vad vet jag, samhällskunskap kanske? Mulitmedia?
Sen hade det burit av på min finfina fungerande cykel igen, den här gången till magasinet, där jag hade boxat med karowlini tills svetten rann längs min kropp, kanske till och med bildade en liten pöl under mig som jag kunde halka runt i.
Men icke. Inget av detta fick jag ta del av denna dag. För när jag hade klätt på mig och var redo att börja min dag med alla mina sysslor, så kom det, den där känslan, jag kunde inte andas, jag svettades som en gris, och jag kände mig som om jag gick runt i en bubbla. Feber. Jag och feber har har ett speciellt förhållande, febern är som ett plåster på mig, som en irriternade bajskorv som inte går att spola ner.
Så denna dag har varit hemsk. Nog den mest feberhemska dag jag har haft på länge. Jag har legat hungrig och lyssnat på när grannen byter kakel i badrummet, och tro mig, det är inget vackert ljud, det är sådär så det ryser i hela kroppen. Och ja, som sagt, hungrig som satan är jag, men så fort jag försöker äta så mår jag illa och blir äcklad, inte ens apelsin går bra, men så kom jag på, isglass. Det är nog den bästa febermedicinen. Så, idag har jag ätit: Isglass och ipren. Och nu mår jag ganska bra.
Jag är nog frisk imorgon. Det brukar vara så. Sen blir jag väl sjuk igen på onsdag. Och, nej, det hjälper inte att stanna hemma "en extra dag" för mig, jag kommer bli sjuk igen efter en dag, hur många extradagar jag än stannar hemma. Det enda som hjälper när febern sitter i lite sådär halvt är att ignorera den helt. Leva på som vanligt. Om man ger den för mycket uppmärksamhet då så kommer den bara bli värre. Jag gillar inte febern, febern gillar mig, hur mycket den än vill, så kommer jag aldrig att bli dens vän.
/ a
Kommentarer
Trackback
