Jag kan se ljuset!

En sak som jag inte har tänkt på alls i år faktiskt är att det börjar bli ljusare ute! De mörkaste dagarna är avklarade ännu en vinter! Gud, så härligt det känns! Jag hatar när det är kolsvart klockan tre på dagen, undra hur många depresioner det är under vintern jämfört mot på sommaren? Alla blir väl lite deppiga under vinterhalvåret kan jag tänka mig, hur kul är det liksom, ingen snö som lyser upp, bara mörker, mörker, mörker, klart som fan att det enda man kan se är mörker! Allt känns dubbelt så jobbigt, man känner sig så begränsad.

Jag brukar faktiskt ha väldig koll på när det börjar ljusna, när det börjar bli vår, inte för att det börjar bli vår, bara det att vissa vårfårglar verkar ha fått för sig det och kvittrar glatt på mornarna när man cyklar i dimman till skolan. Men jag måste ha missat det lite iår, kommer ihåg att det var mörkt halv tre när historian började i december, och nu halv fyra var det inte ens svart än!

Nu ska jag börja spana efter vårtecken! Men en sak som alltid stör mig när det börjar bli vår är att jag har "måste" ha superkoll på när bladen kommer ur knopparna, men varje vår så är dom knoppar ena dagen, och andra är det stora feta löv! Jag vill ju kunna se utvecklingen! Jag missar den varje gång, även om jag är duktig och kollar varje dag!

/         a