bak
jag har bakat, om man nu kan klassa det som att baka, chokladbollar idag. eller negerbollar. eller vad man nu ska kalla det. havregryn, smör, socker, kakao, kallt kaffe, vaniljsocker - tadaa liksom!
gott, för äckligt jävla gott.
det jobbiga är att alla förutom fem stycken redan har krossats med hjälp av mina tänder - som förövrigt snart ska bli 4 färre och få en ny kompis vid namn tandställningen - och transporterats ner till magsäcken via matstrupen. Okej das broder och mutter fick varsin men liksom blä!
självdisciplin?obefintlig
och hur kan det komma sig att jag heeela tiden känner hur jag bara måste ha en liten boll full med socker att kraska på?
jo, varje gång jag rör händerna luktar det chokladboll! så sjukt störande. jag har skrubbat händerna så dom nästan blöder, men nej det hjälper inte. lukten sitter kvar, precis som när man har hackat lök. löklukten har också en fruktansvärd tendens att bosätta sig djupt ner i fingeravtrycken.
v i d r i g t.
jag hatar det. hatar. det är nästan så det gör att man avstår att rulla dom goda små bollarna. men bara nästan.
/gunilla
gott, för äckligt jävla gott.
det jobbiga är att alla förutom fem stycken redan har krossats med hjälp av mina tänder - som förövrigt snart ska bli 4 färre och få en ny kompis vid namn tandställningen - och transporterats ner till magsäcken via matstrupen. Okej das broder och mutter fick varsin men liksom blä!
självdisciplin?obefintlig
och hur kan det komma sig att jag heeela tiden känner hur jag bara måste ha en liten boll full med socker att kraska på?
jo, varje gång jag rör händerna luktar det chokladboll! så sjukt störande. jag har skrubbat händerna så dom nästan blöder, men nej det hjälper inte. lukten sitter kvar, precis som när man har hackat lök. löklukten har också en fruktansvärd tendens att bosätta sig djupt ner i fingeravtrycken.
v i d r i g t.
jag hatar det. hatar. det är nästan så det gör att man avstår att rulla dom goda små bollarna. men bara nästan.
/gunilla
Det är över nu (snart)
Nu är det snart slut! Inte ens två veckor kvar. Helt galet egentligen när man tänker på det. Studenten är snart! Typ alldels, precis, jättesnart! Mösspåtagning på torsdag, sen är det en vecka kvar, sjukt.
Tror nog inte att jag kommer fatta att jag tar strudenten, ens när jag tar studenten, kommer nog inte fatta att jag gjort det förns nått år efteråt typ. Liksom, studenten tar man ju när man är stor, då är man ju JÄTTESTOR! Och skrämmer alla småbarn så dom inte ens vågar åka förbi skolan, utan tar omvägar för att slippa åka förbi den läskiga skolan, eftersom man är rädd att bli ihjälslagen (bara för jag var feg när jag var liten), jag ser en massa småglin utanför skolan, jämt. Vilket måste betyda att vi inte är så stora och skräckinjagande som studenterna var förut.
- Alltså, jag är inte tillräckligt stor för att ta studenten, nope. Inte alls. Jag varken skrämmer små barn eller har ihjäl dom.
Gud vilken töntstudent jag är nu känner jag. Måste ju skrämmas lite. Barn ska vara rädda för mig. Dom ska inte kasta ur sig: Heeeeeeeej, varför har du en killcykel? med sina pipiga barnröster. Istället för att le lite glatt och cykla vidare ska jag kasta ur mig: FÖR ATT JAG VILL DIN FÖRKRYMPTA JÄVLA UNGE!! och cykla mot dom så dom ramlar ner i bajsvattnet i vattenparken av ren rädsla. Då kan jag börja kalla mig för student.
Har ju i alla fall nån vecka på mig att utföra detta. Så jag kan stå för min titel alltså. Barn ska vara rädda för studenter. Börjar seriöst undra om det är något fel på barnen idag. När jag var liten var barnen små, gulliga, töntiga och rädda för ungdomar. Nu är alla barn trotsiga små skrikapor som tror att dom kan göra vad dom vill bara för dom är barn. Barn ska inte ens våga prata med ungdomar. Ännu mindre ifrågasätta dom.
Så skyller på barnen istället. Hade jag tagit studenten på 90-talet hade alla barn varit lika rädda för mig som jag var för studenterna när jag var liten. Dags för barnen att mesa ner sig lite tycker jag.
/ a
Tror nog inte att jag kommer fatta att jag tar strudenten, ens när jag tar studenten, kommer nog inte fatta att jag gjort det förns nått år efteråt typ. Liksom, studenten tar man ju när man är stor, då är man ju JÄTTESTOR! Och skrämmer alla småbarn så dom inte ens vågar åka förbi skolan, utan tar omvägar för att slippa åka förbi den läskiga skolan, eftersom man är rädd att bli ihjälslagen (bara för jag var feg när jag var liten), jag ser en massa småglin utanför skolan, jämt. Vilket måste betyda att vi inte är så stora och skräckinjagande som studenterna var förut.
- Alltså, jag är inte tillräckligt stor för att ta studenten, nope. Inte alls. Jag varken skrämmer små barn eller har ihjäl dom.
Gud vilken töntstudent jag är nu känner jag. Måste ju skrämmas lite. Barn ska vara rädda för mig. Dom ska inte kasta ur sig: Heeeeeeeej, varför har du en killcykel? med sina pipiga barnröster. Istället för att le lite glatt och cykla vidare ska jag kasta ur mig: FÖR ATT JAG VILL DIN FÖRKRYMPTA JÄVLA UNGE!! och cykla mot dom så dom ramlar ner i bajsvattnet i vattenparken av ren rädsla. Då kan jag börja kalla mig för student.
Har ju i alla fall nån vecka på mig att utföra detta. Så jag kan stå för min titel alltså. Barn ska vara rädda för studenter. Börjar seriöst undra om det är något fel på barnen idag. När jag var liten var barnen små, gulliga, töntiga och rädda för ungdomar. Nu är alla barn trotsiga små skrikapor som tror att dom kan göra vad dom vill bara för dom är barn. Barn ska inte ens våga prata med ungdomar. Ännu mindre ifrågasätta dom.
Så skyller på barnen istället. Hade jag tagit studenten på 90-talet hade alla barn varit lika rädda för mig som jag var för studenterna när jag var liten. Dags för barnen att mesa ner sig lite tycker jag.
/ a
Som tysta tunga steg på väg mot LIV!
Jag mår illa. Så sjukt illa mår jag. Varför då?
- Jo, för att jag är störd och dum i huvet som blir nervös över att jag ska åka flygplan om två veckor. Mening och bli det nu? Nej! Totalt jävla onödigt faktiskt. Ingen mening alls finns det.
Ändå är jag det, mår illa, fryser som en galning, och sitter här och skakar, och nej, jag har inte feber så det kan inte vara det. Det är bara mina förbaskade jävla flygplansnerver som vill göra sig påminda. Ja, tack! Jag vet att ni är där, snälla lämna min kropp ifred nu!
Det hemskaste kommer här: Jag ska flyga själv. Förstår ni? Måste skriva det en gång till så ni verkligen fattar: själv.
Helt jävla SJÄLV!!! Jag får ju panik! Hur ska jag för det första hitta till rätt gate och komma med rätt plan? Och sen ska jag hitta till väskutlämningen på en okänd flygplats, och förhoppningsvis hitta min väska också, om jag nu inte råkar checka in den till tokyo och mig själv till london. Och det är inte slut där, sen ska jag hitta till en tågstation som ligger typ inuti.. (?) flygplatsen. Och där ska jag köpa en biljett som ska ta mig till rätt destination. Sen ska jag ju hoppa på rätt tåg också. Annars känns det ju rätt meningslöst att ha en biljett som går till rätt ställe när tåget åker åt ett helt annat håll. Och på allt det här så ligger min flygplansskräck.
Detta ska jag alltså lyckas med. Hur i helvete ska jag lyckas med det?
Fick lov att ändra dag för flyget hem till en dag senare bara för att för det flyget jag hade tänkt ta från början blev summan 747:-, in my ass, har ingenting med kostnaden att göra heller. Det är alltså en Kent - låt, som handlar om en flygplanskrasch, som heter 747, ALDRIG att jag bokar ett flyg som kostar 747 kr. Ändrade istället och bestämde mig för ett flyg en dag senare, som var dyrare, vilket gjorde mig glad för då sprack det 747 - summan. Sen finns det ju en till Kent-låt som inte egentligen handlar om flygkraschar, men som handlar om typ, döden, "Domen föll på en morgonflight till London" och sen sjunger dom "som tysta tunga steg på väg mot dig" vilket jag hela tiden tycker låter som "som tysta tunga steg på väg mot död" - alltså, "Domen föll på en morgonflight till london, som tysta tunga steg på väg mot död" - vilket utesluter alla flyg som går till london innan kl 12.00, för att inte gud ska tro att kl 11 också är en morgonflight och kraschar mitt plan, bäst att vara på den säkra sidan. Mitt plan går alltså vid tre på eftermiddagen.
Känns inte som att Kent riktigt hjälper till med att lugna mina flygplansnerver. Men dom är ju så sjukt bra så det är nästan värt det. Att jag blir nervös alltså. Inte att jag kraschar eller dör. Det tänker jag för i helvete inte göra!!
Nu ska jag gå och spy ut en nervositetsklump och försöka lugna mina nerver. Kan ju lugna dom med att det är skola imorn OCH att jag måste städa på jobbet, då kanske nervositetsnerverna ersätts med tråknerver istället, vilket låter betydligt mycket lugnare.
/ a
- Jo, för att jag är störd och dum i huvet som blir nervös över att jag ska åka flygplan om två veckor. Mening och bli det nu? Nej! Totalt jävla onödigt faktiskt. Ingen mening alls finns det.
Ändå är jag det, mår illa, fryser som en galning, och sitter här och skakar, och nej, jag har inte feber så det kan inte vara det. Det är bara mina förbaskade jävla flygplansnerver som vill göra sig påminda. Ja, tack! Jag vet att ni är där, snälla lämna min kropp ifred nu!
Det hemskaste kommer här: Jag ska flyga själv. Förstår ni? Måste skriva det en gång till så ni verkligen fattar: själv.
Helt jävla SJÄLV!!! Jag får ju panik! Hur ska jag för det första hitta till rätt gate och komma med rätt plan? Och sen ska jag hitta till väskutlämningen på en okänd flygplats, och förhoppningsvis hitta min väska också, om jag nu inte råkar checka in den till tokyo och mig själv till london. Och det är inte slut där, sen ska jag hitta till en tågstation som ligger typ inuti.. (?) flygplatsen. Och där ska jag köpa en biljett som ska ta mig till rätt destination. Sen ska jag ju hoppa på rätt tåg också. Annars känns det ju rätt meningslöst att ha en biljett som går till rätt ställe när tåget åker åt ett helt annat håll. Och på allt det här så ligger min flygplansskräck.
Detta ska jag alltså lyckas med. Hur i helvete ska jag lyckas med det?
Fick lov att ändra dag för flyget hem till en dag senare bara för att för det flyget jag hade tänkt ta från början blev summan 747:-, in my ass, har ingenting med kostnaden att göra heller. Det är alltså en Kent - låt, som handlar om en flygplanskrasch, som heter 747, ALDRIG att jag bokar ett flyg som kostar 747 kr. Ändrade istället och bestämde mig för ett flyg en dag senare, som var dyrare, vilket gjorde mig glad för då sprack det 747 - summan. Sen finns det ju en till Kent-låt som inte egentligen handlar om flygkraschar, men som handlar om typ, döden, "Domen föll på en morgonflight till London" och sen sjunger dom "som tysta tunga steg på väg mot dig" vilket jag hela tiden tycker låter som "som tysta tunga steg på väg mot död" - alltså, "Domen föll på en morgonflight till london, som tysta tunga steg på väg mot död" - vilket utesluter alla flyg som går till london innan kl 12.00, för att inte gud ska tro att kl 11 också är en morgonflight och kraschar mitt plan, bäst att vara på den säkra sidan. Mitt plan går alltså vid tre på eftermiddagen.
Känns inte som att Kent riktigt hjälper till med att lugna mina flygplansnerver. Men dom är ju så sjukt bra så det är nästan värt det. Att jag blir nervös alltså. Inte att jag kraschar eller dör. Det tänker jag för i helvete inte göra!!
Nu ska jag gå och spy ut en nervositetsklump och försöka lugna mina nerver. Kan ju lugna dom med att det är skola imorn OCH att jag måste städa på jobbet, då kanske nervositetsnerverna ersätts med tråknerver istället, vilket låter betydligt mycket lugnare.
/ a
Det verkar så enkelt vänner, ändå är det så obegripligt svårt
Jag har gjort allt för att försöka "komma till ro" idag. Långhelg = skönt. Men nej, icke om man hela tiden känner sig rastlös. Vilket jag inte borde göra, eftersom jag bara har sovit knapp 11 timmar under de senaste två dygnen, vilket är extremt mycket för lite för mig. Borde sova 11 timmar per natt typ. Det känns inte som min planerade softkväll riktigt går som den ska.
Jag har sovit i soffan framför tvn (några minuter i alla fall innan jag vaknade och kände mig rastlös igen), jag har tittat på Juno, tänkte att musiken och den härliga ironin säkert skulle få mig att slappna av, men ej. Satt mest och väntade på att den skulle ta slut. Jag har tagit bort mitt nagellack och ställt fram nytt som jag ska måla på (tyvärr tog acetonet slut när jag tagit bort allt utom tre och ett halvt finger, så kom inte längre än så), jag har legat och lyssnat på Kent och stirrat upp i taket. Men inget av detta har fått mig att slappna av. Konstigt nog.
Sjukt lättirriterad idag, tror det kan ha någonting med min rastlöshet att göra, känner mig som tjejen på den där reklamen, hon som får damp på sina strumpbyxor, haha, den är så jävla rätt. Garvar varje gång! Känner igen mig så väl.
Fick damp på min lillasyster idag. Eller inte damp egentligen. Hann aldrig komma så långt innan min rastlöshet tog över. Frågade om jag fick ha tvn, och hon sa självklart nej (vilket hon alltid gör), men istället för att börja bråka och slösa bort en halvtimme av att bara stå och skrika på varandra, så gick jag fram och drog ur boxern ur tvn och tog in den på mitt rum istället. Så hon hade alltså bara tillgång till kanal 1,2 & 4.
Vilket jag senare kom på var helt onödigt, eftersom det inte hjälpte mig ett dugg egentligen, jag kunde ju fortfarande inte se på det jag ville på tv. Lät den i alla fall stå på skrivbordet i någon timma och fylla min kropp med en härlig känsla av seger. Ännu härligare blev det när jag hörde hur min lillasyster satt och kollade på nyheter (just för att trotsa mig skulle jag tro, att hon kollar på tv även fast det inte finns något att se alltså). Sen blev jag underbart glad när jag hörde hur hon stängde av tvn och gick och badade istället. Moahahah, jag vann tv-tävlingen!
Det gjorde mig så glad i själen att jag inte kämpade emot när hon kom in nån timme senare för att hämta boxern igen.
Sen har jag en väldigt seg vän som inte svarar på min promenadfråga. Vilket gör mig ännu mer rastlös. Att jag inte får ut någonting konkret ur det lilla livet. Så, ja min vän, du är otroligt jobbig just nu.
/ a
Jag har sovit i soffan framför tvn (några minuter i alla fall innan jag vaknade och kände mig rastlös igen), jag har tittat på Juno, tänkte att musiken och den härliga ironin säkert skulle få mig att slappna av, men ej. Satt mest och väntade på att den skulle ta slut. Jag har tagit bort mitt nagellack och ställt fram nytt som jag ska måla på (tyvärr tog acetonet slut när jag tagit bort allt utom tre och ett halvt finger, så kom inte längre än så), jag har legat och lyssnat på Kent och stirrat upp i taket. Men inget av detta har fått mig att slappna av. Konstigt nog.
Sjukt lättirriterad idag, tror det kan ha någonting med min rastlöshet att göra, känner mig som tjejen på den där reklamen, hon som får damp på sina strumpbyxor, haha, den är så jävla rätt. Garvar varje gång! Känner igen mig så väl.
Fick damp på min lillasyster idag. Eller inte damp egentligen. Hann aldrig komma så långt innan min rastlöshet tog över. Frågade om jag fick ha tvn, och hon sa självklart nej (vilket hon alltid gör), men istället för att börja bråka och slösa bort en halvtimme av att bara stå och skrika på varandra, så gick jag fram och drog ur boxern ur tvn och tog in den på mitt rum istället. Så hon hade alltså bara tillgång till kanal 1,2 & 4.
Vilket jag senare kom på var helt onödigt, eftersom det inte hjälpte mig ett dugg egentligen, jag kunde ju fortfarande inte se på det jag ville på tv. Lät den i alla fall stå på skrivbordet i någon timma och fylla min kropp med en härlig känsla av seger. Ännu härligare blev det när jag hörde hur min lillasyster satt och kollade på nyheter (just för att trotsa mig skulle jag tro, att hon kollar på tv även fast det inte finns något att se alltså). Sen blev jag underbart glad när jag hörde hur hon stängde av tvn och gick och badade istället. Moahahah, jag vann tv-tävlingen!
Det gjorde mig så glad i själen att jag inte kämpade emot när hon kom in nån timme senare för att hämta boxern igen.
Sen har jag en väldigt seg vän som inte svarar på min promenadfråga. Vilket gör mig ännu mer rastlös. Att jag inte får ut någonting konkret ur det lilla livet. Så, ja min vän, du är otroligt jobbig just nu.
/ a
naj men!
Ingelas systers son - Ludwig?
Sötunge! Var tvungen att skrämma honom med kameran. /g
Lovebugs
Satt bänkad framför kvalet till eurovision ikväll. Egentligen ingenting jag brukar kolla på. Tycker mest att schalgerfjantarna får sköta sitt så sköter jag mitt. Men jag har ingenting emot vår fina lilla Malena, rättare sagt, hennes låt får mig att rysa, och inte bara ibland, utan varje gång jag hör den. Hon är helt underbar. Så jag tänkte därför, why not, kan ju bidra med mitt svenska stöd till tvrutan tänkte jag.
Vi gick vidare, eller ja, Sverige gick vidare, alltså, vi. Tack för det. Tack för att du fick mig att rysa ännu en gång. Love it.
Hur som helst, satt då och kollade igenom alla bidrag, när helt plötsligt Schweiz dyker upp i rutan. Lovebugs. Bandet alltså. Och jag måste få säga att det var så underbart härligt att höra dom. Mitt i alla schlagerlåtar, okej, det kanske är en typ av schalgerlåt, men hej så bra den är.
Höll tummarna för Schweiz, tyvärr gick dom inte vidare, det var riktigt synd tycker jag. Samtidigt så tycker jag att det var rätt bra, dom hör inte riktigt hemma bland schlagerfjollorna, så det var på ett sätt bra att dom inte kom längre, så långt att dom börjar förstöra sin musik. Tänk the ark. Förstördes ju helt genom melodifestivalen. Dom var helt kanon innan. Knarkar fortfarande deras gamla bra album ibland.
Hur som helst. Även om inte Schweiz och Lovebugs gick vidare, vilket som sagt både var bra och dåligt, så gillar jag låten skarpt!
En liten fågel viskade i mitt öra att dom är Schweiz motsvarighet till Sveriges Kent, tror att det kan ha någonting med saken att göra, saken att jag gillar dom alltså. Fast Kent är sjukt mycket bättre. Lovebugs har inte alls samma sound som Kent. Men dom är bra. Låten är bra.
Här är den, checka in!
/ a
Vi gick vidare, eller ja, Sverige gick vidare, alltså, vi. Tack för det. Tack för att du fick mig att rysa ännu en gång. Love it.
Hur som helst, satt då och kollade igenom alla bidrag, när helt plötsligt Schweiz dyker upp i rutan. Lovebugs. Bandet alltså. Och jag måste få säga att det var så underbart härligt att höra dom. Mitt i alla schlagerlåtar, okej, det kanske är en typ av schalgerlåt, men hej så bra den är.
Höll tummarna för Schweiz, tyvärr gick dom inte vidare, det var riktigt synd tycker jag. Samtidigt så tycker jag att det var rätt bra, dom hör inte riktigt hemma bland schlagerfjollorna, så det var på ett sätt bra att dom inte kom längre, så långt att dom börjar förstöra sin musik. Tänk the ark. Förstördes ju helt genom melodifestivalen. Dom var helt kanon innan. Knarkar fortfarande deras gamla bra album ibland.
Hur som helst. Även om inte Schweiz och Lovebugs gick vidare, vilket som sagt både var bra och dåligt, så gillar jag låten skarpt!
En liten fågel viskade i mitt öra att dom är Schweiz motsvarighet till Sveriges Kent, tror att det kan ha någonting med saken att göra, saken att jag gillar dom alltså. Fast Kent är sjukt mycket bättre. Lovebugs har inte alls samma sound som Kent. Men dom är bra. Låten är bra.
Här är den, checka in!
/ a
SSDD
mina skolböcker från 7an 8an 9an:
bf
bf
bf
bf
bf
tsau
bf
bf
bf
bf
bf
bf
man ba whaaaaaaaaaaaat?
vi hade liv. vi hade det. -.- /g
Hoppla hej!
Idag har jag tillbringat dagen åt att kolla på reklamfilmer på tv. Börjar kunna alla utantill nu. Det är en viktig kunskap känner jag. Är redo för ett oförberett reklamfilmsprov nu. När som helst bara! Släng det framför näsan på mig så lovar jag att göra mitt yttersta!
Jag har också utvecklat någon typ av schizofreni, som alltså innebär att jag sitter och pratar med mig själv, alltså riktiga konversationer, sådär:
"Hej hur mår du?"
"Jag mår bara bra, tack!"
- konversationer. Funderar starkt på vad jag ska döpa min nya lilla dubbelgångare till.
Samt så har jag gått crazy med saxen och klippt av lite hud under mitt öga. Det började blöda så fint så. Jag har ju mig själv att skylla. Men jag är inte helt psykad. Hade faktiskt motiv att klippa lite i min hud, så det så!
Såååå... nu tycker jag vi säger adjö till min feber och dess effekter den har på mig. Glömde säga att jag har sjukt tråkigt så: Jag har sjukt tråkigt.
Nu ska jag laga mat till mig och min lillasyster!
/ a
747
det smakar feber i min mun.
/g
/g
