Som tysta tunga steg på väg mot LIV!
Jag mår illa. Så sjukt illa mår jag. Varför då?
- Jo, för att jag är störd och dum i huvet som blir nervös över att jag ska åka flygplan om två veckor. Mening och bli det nu? Nej! Totalt jävla onödigt faktiskt. Ingen mening alls finns det.
Ändå är jag det, mår illa, fryser som en galning, och sitter här och skakar, och nej, jag har inte feber så det kan inte vara det. Det är bara mina förbaskade jävla flygplansnerver som vill göra sig påminda. Ja, tack! Jag vet att ni är där, snälla lämna min kropp ifred nu!
Det hemskaste kommer här: Jag ska flyga själv. Förstår ni? Måste skriva det en gång till så ni verkligen fattar: själv.
Helt jävla SJÄLV!!! Jag får ju panik! Hur ska jag för det första hitta till rätt gate och komma med rätt plan? Och sen ska jag hitta till väskutlämningen på en okänd flygplats, och förhoppningsvis hitta min väska också, om jag nu inte råkar checka in den till tokyo och mig själv till london. Och det är inte slut där, sen ska jag hitta till en tågstation som ligger typ inuti.. (?) flygplatsen. Och där ska jag köpa en biljett som ska ta mig till rätt destination. Sen ska jag ju hoppa på rätt tåg också. Annars känns det ju rätt meningslöst att ha en biljett som går till rätt ställe när tåget åker åt ett helt annat håll. Och på allt det här så ligger min flygplansskräck.
Detta ska jag alltså lyckas med. Hur i helvete ska jag lyckas med det?
Fick lov att ändra dag för flyget hem till en dag senare bara för att för det flyget jag hade tänkt ta från början blev summan 747:-, in my ass, har ingenting med kostnaden att göra heller. Det är alltså en Kent - låt, som handlar om en flygplanskrasch, som heter 747, ALDRIG att jag bokar ett flyg som kostar 747 kr. Ändrade istället och bestämde mig för ett flyg en dag senare, som var dyrare, vilket gjorde mig glad för då sprack det 747 - summan. Sen finns det ju en till Kent-låt som inte egentligen handlar om flygkraschar, men som handlar om typ, döden, "Domen föll på en morgonflight till London" och sen sjunger dom "som tysta tunga steg på väg mot dig" vilket jag hela tiden tycker låter som "som tysta tunga steg på väg mot död" - alltså, "Domen föll på en morgonflight till london, som tysta tunga steg på väg mot död" - vilket utesluter alla flyg som går till london innan kl 12.00, för att inte gud ska tro att kl 11 också är en morgonflight och kraschar mitt plan, bäst att vara på den säkra sidan. Mitt plan går alltså vid tre på eftermiddagen.
Känns inte som att Kent riktigt hjälper till med att lugna mina flygplansnerver. Men dom är ju så sjukt bra så det är nästan värt det. Att jag blir nervös alltså. Inte att jag kraschar eller dör. Det tänker jag för i helvete inte göra!!
Nu ska jag gå och spy ut en nervositetsklump och försöka lugna mina nerver. Kan ju lugna dom med att det är skola imorn OCH att jag måste städa på jobbet, då kanske nervositetsnerverna ersätts med tråknerver istället, vilket låter betydligt mycket lugnare.
/ a
- Jo, för att jag är störd och dum i huvet som blir nervös över att jag ska åka flygplan om två veckor. Mening och bli det nu? Nej! Totalt jävla onödigt faktiskt. Ingen mening alls finns det.
Ändå är jag det, mår illa, fryser som en galning, och sitter här och skakar, och nej, jag har inte feber så det kan inte vara det. Det är bara mina förbaskade jävla flygplansnerver som vill göra sig påminda. Ja, tack! Jag vet att ni är där, snälla lämna min kropp ifred nu!
Det hemskaste kommer här: Jag ska flyga själv. Förstår ni? Måste skriva det en gång till så ni verkligen fattar: själv.
Helt jävla SJÄLV!!! Jag får ju panik! Hur ska jag för det första hitta till rätt gate och komma med rätt plan? Och sen ska jag hitta till väskutlämningen på en okänd flygplats, och förhoppningsvis hitta min väska också, om jag nu inte råkar checka in den till tokyo och mig själv till london. Och det är inte slut där, sen ska jag hitta till en tågstation som ligger typ inuti.. (?) flygplatsen. Och där ska jag köpa en biljett som ska ta mig till rätt destination. Sen ska jag ju hoppa på rätt tåg också. Annars känns det ju rätt meningslöst att ha en biljett som går till rätt ställe när tåget åker åt ett helt annat håll. Och på allt det här så ligger min flygplansskräck.
Detta ska jag alltså lyckas med. Hur i helvete ska jag lyckas med det?
Fick lov att ändra dag för flyget hem till en dag senare bara för att för det flyget jag hade tänkt ta från början blev summan 747:-, in my ass, har ingenting med kostnaden att göra heller. Det är alltså en Kent - låt, som handlar om en flygplanskrasch, som heter 747, ALDRIG att jag bokar ett flyg som kostar 747 kr. Ändrade istället och bestämde mig för ett flyg en dag senare, som var dyrare, vilket gjorde mig glad för då sprack det 747 - summan. Sen finns det ju en till Kent-låt som inte egentligen handlar om flygkraschar, men som handlar om typ, döden, "Domen föll på en morgonflight till London" och sen sjunger dom "som tysta tunga steg på väg mot dig" vilket jag hela tiden tycker låter som "som tysta tunga steg på väg mot död" - alltså, "Domen föll på en morgonflight till london, som tysta tunga steg på väg mot död" - vilket utesluter alla flyg som går till london innan kl 12.00, för att inte gud ska tro att kl 11 också är en morgonflight och kraschar mitt plan, bäst att vara på den säkra sidan. Mitt plan går alltså vid tre på eftermiddagen.
Känns inte som att Kent riktigt hjälper till med att lugna mina flygplansnerver. Men dom är ju så sjukt bra så det är nästan värt det. Att jag blir nervös alltså. Inte att jag kraschar eller dör. Det tänker jag för i helvete inte göra!!
Nu ska jag gå och spy ut en nervositetsklump och försöka lugna mina nerver. Kan ju lugna dom med att det är skola imorn OCH att jag måste städa på jobbet, då kanske nervositetsnerverna ersätts med tråknerver istället, vilket låter betydligt mycket lugnare.
/ a
Kommentarer
Trackback
