Jag begav mig ut på en utflykt till brent cross idag. I hopp om att hitta någon liten puttinutt - butik som säljer söta brevpapper, jag klarar faktiskt inte av att skriva brev på tråkiga vanliga vita papper, jag menar hur kul är det? Och skriva brev ska ju vara just det, kul.

I alla fall så kände jag hur mina ben knatade på in och ut i klädaffärer istället för puttinutt - butiker, fråga mig inte varför, det är någon automatväxel jag har, och medan jag skannade kläderna som hastigast fastnade min blick på en röd kappa. Den bara hängde där och var jättefin, jag kunde verkligen se mig gå omkring i den, med en väska i ena handen och en bok i den andra, för att se lite mer intellektuell ut alltså. Och den var röd, inte svart, som alla andra jackor jag äger.

Utan att tänka så testade jag den, utan att titta på prislappen, och jag blev kär. Och den var dyr. Och jag blev deprimerad. Motvilligt hängde jag tillbaka den på sin plats. Jag kände att jag kanske inte borde lägga hela min lön på en jacka. Även om jag gärna hade velat.

Så deprimerad fortsatte jag mitt sökande efter brevpapper (läs titta i klädbutiker), och tror ni inte att jag hittar ännu en underbar jacka, en gul. En dyr. En fin. Jag tror jag har fått någon slags jackfetisch. Jag skyller på Tania som kom med citatet Du kan ha det till allt, när som helst när jag hade förklarat mig varför jag aldrig vågar köpa färgglada jackor, eller jackor i en färg över huvud taget, det lilla citatet har alltså spelats upp i min hjärna hela dagen. Jag vill ha en massa fina jackor i olika färger nu!

Det slutade med ett halvhjärtat försök att se så intellektuell ut som jag hade tänkt mig i de fina kapporna. Vilket betyder, jag köpte en bok, och inte vilken bok som helst Charles Dickens "A Christmas Carol", en sjal, och en väska. När jag nu räknar ihop kostnaden för allt det så kostade jackan bara 12 pund mer. Det är smart att vara efterklok.

/             a