Jag orkar liksom inte hålla ordning på någonting nu för tiden. Allt känns som ett enda stort kaos i mitt huvud, typ som om jag inte bryr mig om någonting, vilket jag knappt gör heller. Jag vandrar omkring här med ett enda stort leende som jag inte har en jävla aning om var det kommer ifrån, idag tyckte jag till och med att det var mysigt att gå i spöregn till tunnelbanan, och att killen som satt mittemot mig på tunnelbanan passade jättebra i sina silverarmband längs hela underarmen, ni vet sånna där som låter när man rör sig.

Jag fattar inte. Jag har verkligen ingenting emot att vara glad, men det är som att jag går i en gladbubbla, liksom ser dagen rinna iväg. Tiden går sjukt fort, det är liksom kväll igen, det var ju igårkväll nyss! Mitt rum ser ut som fan, jag har över 100 olästa meddelanden i inkorgen, som jag verkligen inte bryr mig om att läsa. Jag springer omkring som en stressad gurka (ja, jag tyckte att gurka passade bra in här). Herregud jag förstår verkligen inte.

Har en svag tanke om att det kan vara för att det är så mycket nu. Som jag går runt med ett fjantleende och skiter i allting alltså. Att det är för mycket, jag hinner inte tänka, jag är liksom före mina tankar som jag inte hinner tänka. Där tror jag att jag har svaret, finns ingen tid för tankar, finns ingen tid för att hålla ordning, finns ingen tid till att reda ut saker = jag springer omkring med ett bajsleende och tycker att regn är härligt och pojkar med bjällrande armband är tjusiga.

Kan det vara så att jag är hög? Om någon har knarkat ner mig skulle jag uppskatta ett bekännande.

Äh.

/        a