Trafikolycka - check.
Idag var jag med i en trafikolycka för första gången, och förhoppningsvis den sista gången, men i alla fall, bock i rutan för det.
I godan ro så satt jag alltså på bussen på väg hem från Muswell Hill. Det var alldeles precis lagom varmt och laakso strömmade underbart in i mina öron, jag var precis på väg att hamna i en skön "busskoma", SMACK!
Bussen stannade med ett ryck, ett tag var jag rädd att jag hade fått en whiplash-skada, jag har ont i nacken, men efter att noga ha undersökt att jag kan titta åt alla håll och gå normalt så räknade jag bort det. Hur som helst efter det stora smacket och det stora rycket så trängdes alla (6 pers) på bussens övervåning ner för trappan bara för att upptäcka att hela nedervåningen var full med glassplitter (vilket egentligen är lite överdrivet, men det hela blir så mycket mer spännande på detta viset, egentligen var det bara glassplitter precis nedanför trappan). Som tur var så hade klantarslet till busschaufför krockat in i en annan buss och inte en bil, så ingen blev skadad, förutom bussen då som förlorade hela framrutan.
När vi ändå pratar om läskiga saker, idag kom en hostande dam fram till mig med en handduk framför munnen och frågade var sjukhuset låg, jag tvingade mig själv att inte andas och pekade åt rätt riktning, sen skyndade jag därifrån och försökte hosta ut alla tänkbara baciller som krypit in i min mun. Körde en rejäl omgång med handdesinfektion också (sex gånger på rad närmare bestämt). Jag fick en impuls att handdesinfektera mitt ansikte också när jag ändå var igång, men där satte jag stop för mina hypokondritankar, stop. Lyssna på det. Jag lyckades ignorera mina sjuklingskräck!
Jag är riktigt stolt över mig själv.
/ a
I godan ro så satt jag alltså på bussen på väg hem från Muswell Hill. Det var alldeles precis lagom varmt och laakso strömmade underbart in i mina öron, jag var precis på väg att hamna i en skön "busskoma", SMACK!
Bussen stannade med ett ryck, ett tag var jag rädd att jag hade fått en whiplash-skada, jag har ont i nacken, men efter att noga ha undersökt att jag kan titta åt alla håll och gå normalt så räknade jag bort det. Hur som helst efter det stora smacket och det stora rycket så trängdes alla (6 pers) på bussens övervåning ner för trappan bara för att upptäcka att hela nedervåningen var full med glassplitter (vilket egentligen är lite överdrivet, men det hela blir så mycket mer spännande på detta viset, egentligen var det bara glassplitter precis nedanför trappan). Som tur var så hade klantarslet till busschaufför krockat in i en annan buss och inte en bil, så ingen blev skadad, förutom bussen då som förlorade hela framrutan.
När vi ändå pratar om läskiga saker, idag kom en hostande dam fram till mig med en handduk framför munnen och frågade var sjukhuset låg, jag tvingade mig själv att inte andas och pekade åt rätt riktning, sen skyndade jag därifrån och försökte hosta ut alla tänkbara baciller som krypit in i min mun. Körde en rejäl omgång med handdesinfektion också (sex gånger på rad närmare bestämt). Jag fick en impuls att handdesinfektera mitt ansikte också när jag ändå var igång, men där satte jag stop för mina hypokondritankar, stop. Lyssna på det. Jag lyckades ignorera mina sjuklingskräck!
Jag är riktigt stolt över mig själv.
/ a
Kommentarer
Trackback