Jag älskar Sverige. Jag älskar Enköping. Jag älskar det trots att det grått, trots att det är regnigt, trots att det är kallt, trots att det blir mörkt halv fem. Även fast det inte går några nattbussar, även fast det bara finns en nattklubb, även fast bion ser ut som en sophög och fötterna klibbar fast i gammal läsk. Jag älskar det.

För trots allt, så är det hemma, det är underbart att känna sig så sjukt trygg, att kunna gå i skogen i bäcksvart natt med trasiga gatulyktor. Att vara rädd så man skiter på sig, men egentligen veta att ingenting kommer att hända, ingen har gömt sig under mossan och vill hoppa fram och mörda en. 

Något som jag fattat nu som jag aldrig riktigt har fattat förut är, Enköping är gulligt, det är gulligt att man inte kan göra någon större aktivitet i vår söta lilla stad, att hälften av centrum består av fik och gulliga små hus. Det är gulligt att alla känner alla. Det är gulligt med alla lövfyllda parker, regninga statyer och försök att kalla postrondellen för prästgårdstullen.

Det ska jag komma ihåg nästa gång jag klagar på att Enköping är tråkigt. Nu är det ju förvisso så att det är rätt tråkigt. Men det är gulligt också.

Jag ville bara det ha sagt. Imorgon bär det tillbaka till London med mina favoriter!

/       a