Aah. Jag är så nervös att jag mår illa. Jag skakar av nervositet. Helt ärligt alltså. Usch.

Det här med att prata i telefon har aldrig riktigt varit min grej, jag gillar det inte, tycker alltid att det känns lite jobbigt när någon ringen, även om det är en kompis. Jag vet inte varför det är så. Jag är väl ingen telefonmänniska helt enkelt. Men som alla andra här i världen så har jag självklart gjort några jobbiga samtal då och då (efter att ha gått och laddat för det i någon vecka), om man t.ex. ska ringa om ett jobb, boka tid hos doktorn (uuh, hatar det), ja sånna saker.

Nu har jag inget samtal att ringa. Däremot väntar jag på ett samtal. Vilket är ungefära 100 gånger värre än att ringa ett samtal. Jag kan ju inte bestämma när jag känner mig redo så jag kan bli uppringd. Tänk om jag sitter på toa, eller står i duschen, eller tränar.  Därför är jag aldrig redo.

Jag kan inte bara sitta still som en snäll flicka och vänta heller. Jag måste göra någonting hela tiden. Jag har haft den aktivaste dagen på länge idag. Ska snart åka ut till stallet också. Så jag har någonting att göra. På något sätt känns det bättre att bli uppringd när man håller på med någonting.

Men gud. Ingen kan förstå min skräck för det här med telefon. Eller jo. Gunilla kanske kan. Usch.

Hoppas det går bra. Jag har en tendens att göra bort mig.

/    a