Det känns så konstigt att far och syster redan har varit här. Och redan har åkt hem. För två dagar sen. Dom kom ju nyss! Helt knasigt. Jag vägrar nämligen inse att tiden går framåt, i min hjärna är det fortfarande februari, kanske kan sträcka mig till mars, men absolut inte mitten av april. Jag tänker inte finna mig i att det är 3 ynka månader kvar innan jag ska ta mitt pick och pack och flytta tillbaka till svenska marker. Jag saknar inte Sverige ens lite grann. Jag saknar folket. Inte landet.

Dessutom blir jag mer och mer osugen på att plugga till hösten. Verkligen. Jag vill gärna plugga, egentligen, jag vill plugga det jag vill plugga, men jag orkar inte flytta igen. Om jag inte hade flyttat till London från första början hade det inte känts så hopplöst att flytta till en annan stad. Nu känns det bara jobbigt. Jobbigt att ha en massa vänner och kontakter på sjuttielva olika ställen i världen.

Det ultimata vore att samla alla på en fin strand någonstans, alla underbara människor, på en underbar plats. Där hade jag kunnat tänka mig att plugga. Måste bara uppfinna något sådant först alltså.


Kanske kommer det upp fler bilder från helgen senare, om ni har tur..







/           a