Idag har jag roat mig med att hitta 20 pund i ett par strumpor, vålgästat doktorn, införskaffat mig knarkmedicin i form små pastellfärgade piller för 15 pund, försökt förstå mig på hur man ska fylla i blanketter till universitet i London, tröstätit choklad när jag inte har förstått, kollat min mail i hopp om att få lite hjälp, tröstätit lite mer choklad, kurat ihop mig under täcket och blivit irriterad för att jag fryser, kollat min mail igen, druckit lite te, pillat bort allt nagellack på både händer och fötter, kollat min mail igen, knarkat lite pastellpiller, sniffat lite nässpray och kollat min mail igen.

Nu ska jag ut i det aggresiva pollenvädret och bli lite mer sjuk hade jag tänkt. Jag behöver en promenad. Känner mig snart så meningslös att jag ruttnar fast i sängen, blir en grön intorkad sörja i lakanen,

"Vad är det?" - ett litet barn pekar på den gröna fläcken medan han borrar ett finger långt upp i näsan "det är Anna, vår gamla au pair, kommer du ihåg? hon ruttnade fast här en vacker vårdag förra året" - mamman klappar pojken på huvudet och tillsammans går dom ner för att äta middag.

Förlåt. Jag märker att jag har för tråkigt. Promenad var det ja.

/        a