Helgen har varit fin. Veckan har varit fin. Härlig skadeglädje när det varit 18 grader och sol här och snö i Sverige. Härlig lycka i kroppen när jag tänker på att jag kanske inte måste lämna detta land trots allt, inte ännu, att jag faktiskt troligen blir kvar ett tag till. Och sen jobbiga skuldkänslor och ångest över att den tanken gör mig lyckligare än tanken på att flytta tillbaka. Att jag ens kan tänka den tanken, att jag ens kan vilja välja det alternativet istället för alternativet att flytta tillbaka till Sverige, hem, flytta tillbaka till folk jag älskar. Jag har sällan varit så säker på vad jag vill som nu, men jag är inte säker på att det jag vill är rätt sak att välja, ska man göra det man vill eller det man förväntas göra? 

/        a