Så ska jag nu författa några rader här.

Som så många gånger förut så blir jag galet peppad. Galet exalterad. Ja! Ja! Ja! Allt kommer bli perfekt, det kommer bli så otroligt roligt, så otroligt underbart! Så fort jag bestämmer mig för någonting så går jag med friskt humör och satsar allt jag har. Och jag gillar det, med humöret på topp ringer jag sjuhndrafemtielva hyresvärdar, skolan, vänner, allt! Det går till och med så långt att jag försöker fiska fram privatpersoner som kanske har en gnutta medkänsla för en student i nöd.

Och de första fem timmarna gör jag detta med glädje, inne på den sjätte timmen börjar jag bli liiiite, liite irriterad, och inne på den sjunde sitter jag nu här. Sur för att det är fint väder ute och min stackars kropp vistas inomhus. Sur för att det inte ens finns en ledig skokartong i Jönköping jag kan hyra och bara lägga mina värdesaker i. Sur för att min framtid kommer bestå av en sliten soppåsse och en parkbänk. Sur för att inte personer som bor mer än 4 timmar från skolan är garanterade en bostad.

Sur för att jag inte kommer kunna gå ut i det fina vädret över huvudtaget denna vackra dag, då jag istället måste sitta inne och planera, skissa och sy ihop en extra varm och funktionell sovsäck jag kan leva i på min fina framtida parkbänk.

Jag kommer i alla fall ha nära till naturen. Och det ska ju vara bra har jag hört.

Tack!

/        a