Nu är det snart dags igen. Dags för den överskattade traditionen. Dags för att lysa upp himlen. Andas in härliga mängder krut i lungorna. Bli besviken. Gå hem och undra varför den där stora förändringen som ska komma när ett nytt år träder in aldrig kommer.

Dags att fylla glasen och säga gott nytt år. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta. Men jag gillar inte nyår. Alls. Jag skulle hellre fira året någon gång i mitten på det som tack för att det finns, hej på dig, vi lever i nuet, i dig, i året som är nu, det skålar vi på! Nej. Sådant gör man inte. Man firar bort det gamla och in det nya.

Det är lite som att renovera. Ut med allt gammalt, bort med alla möbler från IKEA, i år ska vi inte ha möbler från IKEA, i år ska allt vara antikt. Gammalt. Andas med själ och hallelulja, väggarna ska absolut inte vara vita, nytänk, guld ska det vara, guld. Och så ska vi ha rökelser som slingrar sig ner längs väggarna så den söta doften riktigt flyttar in i porerna och när folk börjar fråga varför ens andedräkt luktar rökelse ska man vackert svara, det är 2011, känner du inte?

Och så sätter man igång och slänger ut allting. Allt. River ner tapeterna. Investerar i nya möbler, nya tapeter, nytt, nytt, nytt.

Och det är inte förns några dagar senare när man har välkomnat allt detta nya. När man sitter där i den nya gamla soffan där Gustav Vasa en gång suttit och kletat snorkråkor bakom soffkuddarna och beundrar det fantastiska nya 2011. I den där i den nya söta doften av rökelse i hela huset. Med de glimmrande guldväggarna.

Det är inte förns då man märker att hela huset fortfarande kryllar av IKEA - möbler. Hela huset är fortfarande lika vitt. Inte ett spår efter någon skimmrande guldvägg. Rökelserna som så fint skulle fylla hela kroppen, hela själen, bygga upp ett andligt väsen, byts plötsligt ut mot en unken doft av gammal pizza och backhoppning på tv.

Och man tänker men när händer det då? När smäller det om det aldrig smäller när det smäller?

Jag funderar på att sluta välkomna det nya året. Stackars år. Helt nyfött kommer det till världen och möts av raketer. Glittriga flickor som slirar runt i alldeles för höga klackar och ölfyllda pojkar som tävlar om vem som är starkast sätter genast allt sitt hopp på det nya året. Välkommen! Fyll oss med liv! Bli ett kanonbra år!

Nej. Stackars liten. Istället ska jag tacka det år som har varit. Tacka för allt. Medan alla hoppar på och välkomnar det nya 2011 som hungriga vilddjur och riktigt klöser sig in i det nya året ska jag ensam stå vid sidan av och tacka 2010. Skaka hand. Be 2010 hälsa alla nära och kära i himlen.

Tack 2010! (Och lite välkommen till 2011)

/         a