Idag tog min rinnande näsa och jag oss utanför huset. Ett väldigt framsteg sen igår då vi knappt tog oss ner för trappan. Och inte nog med att vi tog oss utanför huset, vi tog oss en springtur i det regniga vädret, en väldigt härlig och välbehövlig springtur. I spöregn.

Jag kunde riktigt se hur folk led med mig, där dom hukande under sina paraplyn försökte pinna på så gott dom kunde utan att bli träffade av det hemska vattenfallet på väg hem från jobbet, då var alltså jag och min näsa igång. Skuttande som något långbent slags djur tuffade vi på, tjong, tjong, tjong, - detta är alltså en immitation över hur mina ben tjongade fram genom staden. Vi slogs mot det piskande regnet, mot den icke hjälpsamma halsduken som hellre ville hoppa av och ligga på marken än sitta virad runt min hals, mot de röda trafikljusen och mot backar i 70 graders lutning.

Nu sitter jag här. Ont i lungorna, ont i halsen, till och med ont i öronen. Hela jag luktar Viks Vapour - i hopp om att kunna andas. Jag trodde vi hade en deal jag och min näsa. Bli friska. Iställer smäller den till med detta. Imorgon. Då är jag frisk. Då ska jag gå på yoga. Det kan man gå på även om inte näsan håller med.

/        a