Jag borde verkligen sova. Det är nästan på gränsen till att jag spyr upp mina inälvor på grund av sömnbrist. Problemet är att jag läser en alldeles för bra bok. Jag tror att jag är i en känslomässig svacka för tillfället. Jag brukar inte gråta. Inte för gråtandets skull. Nu gör jag det. För att det är så förbannat vackert. Åh.







Som en parantes i det hela kan jag även tillägga att mina händer luktar marmite, av någon konstig anledning, tyvärr har jag inte riktigt hjärta att tvätta bort lukten, så den får troget sitta där medan jag gråter mig igenom denna bunt av papper med sömnbrist som står mig upp i halsen.

/           a