Precis som kråkan fast man ska slå tillbaka istället för att hoppa över.

Idag mina vänner hag jag testat på någonting som jag aldrig har testat på förut, nämligen squash. Såhär i efterhand kan jag bli lite sne på mig själv som har väntat 19 år med att ta ett racket och slå en boll mot en vägg. O andra sidan så är jag glad att jag inte väntade längre än 19 år med att ta ett racket och slå en boll mot en vägg. Med andra ord, denna sport måste vara på topp tio roligaste sportar i världen, så sjukt kul. Och jag som inte har något bollsinne what so ever träffade bollen i alla fall nästan hela tiden. På 90 minuter fick jag till tre godkända survar. Och när bollen väl var igång så lyckades jag faktiskt spela lite också. Jag är stolt.

Detta ska jag absolut göra igen! Absolut.

En annan bra sak är att mina händer skakar av utmattning och dessutom så börjar mina ben sakta men säkert protestera över det jobbiga faktum att gå från kök till vardagsrum.

Ah. Underbart.

/            a

Jag har en inre konflikt med mina muskler

Inatt vaknade jag tre gånger av att jag satte mig upp. Bara sådär. I sömnen - normalt? Jag ser detta som ett tecken på att jag inte har gymmat på över fem dagar. Min kropp gör alltså situps medan jag sover. Lite sådär i smyg höhö, hon sover, nu kämpar vi! Bara därför tänker jag ignorera det fina vädret som ropar efter mig att komma ut och springa sönder mina ben idag, och istället ta min lilla träningsväska och knata iväg till gymmet, stänga in mig bland dålig musik och tråkiga tv-kanaler och trötta ut mina muskler en gång för alla.


 



Från en sak till en annan. Den här hittade jag nyss under min säng. Tänk att något så irriternade kan vara så sött.

Nu lockar den där springturen som jag inte ska ta idag väldigt mycket kan jag säga. Den som jag alltså ska byta ut till gymmet.. Ja. Vi få väl se.

/        a




UPDATE
Det blev inget gym. Jag valde istället att springa sönder mina ben i våldtäcktsparken. Blev dock varken av med benen eller våldtagen..

Everyone gets a star

Idag är en bra dag. Jag har lyckats springa relativt vackert en halvmil utan att mitt högra ben har fått för sig att svika mig. Det otrevliga smattrandet mot rutan som jag vaknade till imorse har bytts ut till fågelkvitter och en varm sol som tappert kämpar sig igenom de elaka molnen. Jag är fri från barnsnor och fingerfärger resten av dagen, och yogapasset som jag sorgligt nog missade imorse har fått den fina idén att ge mig en ny chans ikväll, som jag inte tänker missa.

Inte nog med det så är det nu bara 10 dagar kvar tills Gunilla tar sina vingar och flyger hit till mig. 18 dagar kvar tills jag, tro det eller ej, ska till Alperna och ramla runt i stup med fötterna fastspända på en smal avlång bräda. 72 dagar kvar tills pappa och syster sprattlar sig hit. Och jag räknar med att det är ca 40 dagar kvar tills man utan att frysa ihjäl kan vandra omkring utan jacka och titta på blommiga träd, ett annat ord för detta är vår.

- Och, imorgon blir även min kära moder ett år äldre!

Denna glädje delar jag med en kopp te, vindruvor, Albert Hammond Jr, en gnällig katt och studera.nu, snart ska även ett bad få infinna sig.


/         a

Italy vs Helsinki

Slagsmålsklubben. Mascara - klet. Vin.

 - Och om tre veckor väntar berg, snö, skidor och Italien. 

Ah. Längtan! 

/       a

Making art

Mina vänner, idag är jag så artistisk att jag dricker lim.

/           a

Plus att en påse nötter numera är 10p dyrare...

Idag har jag gjort 10 relativt hemska upptäckter:

1. Dom har höjt tunnelbanepriserna med 20p per resa, det kostar numera 1.30 för mig att ta mig till Camden Town = Skandal!
2. På grund av detta måste jag viga större delen av min lön åt att införskaffa mig en cykel (okej inte helt på grund av detta, men en viss del, cykelköp hade det nog blivit hur som helst)
3. Jag har glömt bort att äta middag.
4. Jag har i panik efter denna upptäckt ersatt denna måltid med en påse nötter.
5. Jag har kommit på att man på grund av nöt-måltid kan bli nästan pinsamt berusad av en halv flaska vin.
6. Jag har under denna vecka städat mitt rum minst fyra gånger, vilket betyder att jag håller på att drabbas av städsyndromet, vilket inte alls känns som jag.
7. På grund av detta måste jag imorgon gå ut med soporna och tvätta lakan.
8. Jag har under dagens yoga-pass (tro det eller ej) kommit underfund med att jag nog kan vara en av de stelaste människorna i denna värld, åtminstonne i detta land, och Sverige.
9. Troligtvis kommer det resterande av lönen efter cykelköpet gå åt till att köpa jag-måste-ha - skivor, alltså inga kläder denna vecka heller.
10. Mina favoritskor är inte alls så sköna som man kan tro.

(11. I-lands problem kan vara mycket jobbigare än man tror.)


/         a

Stackars lilla krake

Jag tycker så synd om en tjej på mitt gym. Varje dag när jag kommer så är hon där, varje dag när jag går så är hon där, oavsett tid. Hon är där från tidigt på morgonen till sent på eftermiddagen. Trampar på frenetiskt på crosstrainern, drömmer om att bränna bort varenda millimeter av hennes kropp (vilket det faktiskt inte finns så mycket kvar av), att dö långsamt skulle jag kalla det. Jag blir så deprimerad av att se henne. Ranglig och blek med svarta tunga påsar under ögonen. Jag tycker så synd om henne som missar så mycket. Missar livet. I henne finns ingen gnista. Bara antalet kalorier som går att bränna på en dag. Det är tragiskt. Att hon viger hela sitt liv till att gå ner i vikt, vad händer när hon har nått målet, dör hon då? Är det döden som är målet?

Nej. Jag blir deprimerad. Men vem vet, hon kanske har ett jätteroligt liv de timmar hon inte är på gymmet, jag kan ju inte anta att hon inte gör något annat än bränner 2000 kalorier om dagen. Men jag funderar starkt på att fråga om hon har lust att gå och ta en kaffe, inte bara för att jag antar att hon har ett tråkigt liv, utan för att göra mig själv en tjänst så jag slipper gå och oroa mig för en person som jag aldrig har bytt ett ord med. För det gör jag. Oroar mig.

/          a

Here comes a delivery

Såhär går det till när jag ska spara pengar:

1. För det första så köper jag inga kläder - Jättebra tycker jag, där sparar jag massor.
2. För det andra så försöker jag gå så mycket som möjligt - slipper betala på mitt oyster, också väldigt bra.
3. För det tredje så försöker jag tillbringa så mycket timmar på gymmet som möjligt, för att inte ha så mycket tid över till att göra annat innan jag börjar jobba alltså.
4. För det fjärde... ja. Inte för det fjärde. För det fjärde köper jag kaffe istället för kläder, mycket.
5. För det femte råkar jag köpa lite skivor istället.
6. För det sjätte så råkar jag bara äta ute tre dagar i rad.
7. För det sjunde, så oj, då var alla pengar slut...


Hm... Vad hände där? Jag som skulle spara ihop en massor så jag har råd att shoppa som en halv galning nu i helgen... Man kan shoppa som en halv galning med 15 pund. Det går. Tre skivor! Tjoho!

Och vad har jag gjort med pengarna? Just det. Ätit upp dom. Idag räknade jag och Ebba ut att på de senaste tre dagarna har vi ätit upp 50 pund. Inte okej. Och vad har vi köpt? Inte ens mycket. Kaffe, te, lite sallad, sushi, typ. 50 pund! Jag hade kunnat ha två nya plagg i min garderob istället!! Galet. Fast... det är ju himla mysigt att ha råd att bara flyta runt och hoppa in på ett café när man känner sig hungrig istället för att packa med sig frukt i väskan när man hoppar ut i världen med hela sin lön i form av en tröja - fast det är ju en himla tjusnig i sig det med. Varannan vecka. Så får det bli.

Nu har jag laddat min kamera i alla fall. Det hjälpte in så mycket, jag hade förväntat mig att ha flera tusen bilder att ladda upp, istället ligger det fem små bilder på kameraminnet och väntar på att bli granskade, inte mycket att granska kan jag säga så dom får dessvärre ligga kvar där, tills vidare.

/            a

All you need is love

Jag älskar "mina" barn. Jag älskar mitt hus. Jag älskar de stora svarta katterna som klänger sig fast i mina ben medan jag tappert försöker dammsuga bort glitterlim från golvet. Jag älskar att man inte längre fryser till is så fort man lämnar huset. Jag älskar att strutta runt på bakgator och hitta undangömda små caféer och dricka cappuchino till lågpris. Jag älskar min fina lilla skivsamling. Jag älskar mitt megastora duntäcke. Jag älskar att åka på små utflykter och upptäcka delar av London som jag inte ens visste fanns. Jag älskar alla Please, Thank you, Sorry, Love och Darling. Jag älskar att känna friheten.

Jag tror jag älskar att vara tillbaka.

Ja. Jag tror banne mig att jag älskar detta land nu mer än någonsin. Kärlek.

/       
a

This is England

Jag ville faktiskt. Jag ville blogga. Nu vill jag inte längre. Inte just nu i alla fall. Jag har för långa naglar och mina tankar liksom fastnar i naglarna istället för att rinna ner i tangentbordet och knappra sig in på datorn. Fastnar där. Jag kan höra hur dom riktigt skriker klipp oss, klipp oss! - lugn. Jag ska klippa dom.

 

Imorgon ska jag sprattla mig iväg till gymmet, i mina superslidy såkallade vinterskor med sommarsula, att dom är köpta i England tycker jag förklarar saken rätt bra. Jag menar, England, det är ju så tropiskt att det aldrig kommer snö här på vintern, bara varje år. Tänka sig. Knasigt det där. Sen ska jag eventuellt sprattla mig till Brick Lane. Duscha ska jag göra också. Och klippa naglarna. Och äta sunday roast dinner.

 

Godnatt folket!

 

/        a


2010

Nytt år. Nya tag. Det är dubbelt så mycket folk som trängs på gymmet, har lagt ut en förmögenhet, nu ska jag komma igång och träna! svettas runt som grisar och känner sig otroligt hurtiga, i några veckor. Sen försvinner glöden. Men det var ju inte kul, och titta, jag har faktiskt gått ner några kilo! Jättebra!

-
Ja. Jättebra. Bra kämpat. Jag har aldrig förstått mig på nyårslöften. Varför ska jag vara duktig och träna första delen av halvåret, när jag kan vara duktig att träna hela tiden? Jämt?... För egentligen så existerar ju inte år. Eller månader, eller veckor heller för den delen. Det är ju någonting som vi har hittat på, i hopp om att få lite bättre koll på världen, för att kunna planera, för att planera ger trygghet. Men det finns inte. Inte egentligen. Egentligen finns bara dagar.

Det är precis som vanligt, 2010 alltså, snön ligger fortfarande kvar lika tjockt, min finne i pannan från förra året stirrar fortfarande tillbaka på mig genom spegeln, 2010, så du trodde att det skulle bli annorlunda, ske en förändring? retar den mig.

- Nej. Det trodde jag väl egentligen inte. Det är fortfarande samma tid. Bara en ny siffra i slutet, för att kunna räkna, för att kunna planera. Men det är ingen skillnad.

Jag har nyårslöften i alla fall. För även om jag hatar att planera så gillar jag nya år. För det ger nya tag.

/      a

Jaha...

Och nu då? Vad händer nu då?

Jul - check.
Nyår - check.
2010 - check.

Nu har jag sex dagars ledighet. Sex dagar att göra vadå? Det har varit så mycket ända sen jag kom hem, full rulle i en vecka, nu har jag helt plötsligt ingenting att göra. Förutom att flyta runt. Lalla runt på stan med mina fyra och femtio och fönstershoppa, dricka silverte med vänner på café, för er som inte vet vad silverte är så är det alltså bara varmt vatten - gratis, bygga en snögubbe, skriva en bok, åka skidor. Ja. Det finns massor jag kan göra. Men på ett sätt så börjar jag längta tillbaka, längta tillbaka till allt liv, staden som aldrig sover, att hålla mig sysselsatt och inte kunna tänka i så långa banor. Leva. Inte drömma mig bort.

Jag älskar Sverige och jag älskar min lilla stad och alla underbara vänner. Men jag förstår ju nu varför jag ville härifrån. Det blir på något sätt för mycket fritid. På ett konstigt sätt. Det är inte alls som fritiden i England. För fritiden där blir aldrig till ledighet. Trots allt så bor jag ju på mitt jobb. Vilket är en väldigt onaturlig sits i sig. Men jag lever där. Jag drömmer mig inte bort. Inte på samma sätt.

/       a

RSS 2.0