Nu är jag hemma och har hunnit landa. Känslan att vara hemma, att kunna skutta runt halvnaken och sjunga falskt medan man äter frukost, är underbar. Helt otroligt underbar. Jag ska aldrig någonsin i mitt liv ta för hemmakänslan för givet.

Dock har jag inte riktigt förstått att det här är hemma nu, jag tror fortfarande att jag är här och hälsar på och snart ska åka hem, men hem är ju här nu. Och det är knasigt. Enköping är gulligt. Jättegulligt. Men jag kommer inte bli kvar här allt för länge. Inte längre än till hösten, tror jag, man vet aldrig.

Ändå saknar jag London redan. Att jobbet är slut är så underbart skönt, kan inte ens beskriva känslan, men staden. Den saknas.

/          a