Jag skulle inte kalla mig själv för trångsynt och dömande. För det tycker jag egentligen inte att jag är. Egentligen alltså. Men för några dagar sen kom jag underfund med att så inte är fallet. Jag är jättetrångsynt och jättedömande. Det är väl kanske därför som jag inte tycker att jag är det själv.

Jag sorterar alla individer på denna jord i små fack, vissa fack är bra fack och andra är dåliga, men alla blir sorterade. För mig tar det högst tre minuter att bestämma vilket fack en person tillhör. Jag tror mig nämligen veta vilken personen är inom den tiden. Det första jag tittar på är kläder. Kläder kan bestämma rätt mycket om människan är bra eller dålig. Sedan tittar jag på skorna. Fula skor får mig ibland att vilja kräkas lite. Efter det är det ganska viktigt vad för musik personen lyssnar på, lyssnar den på dålig musik är den tråkig och då har vi inget gemensamt och jag är redo att ta mitt pick och pack och försvinna därifrån, ja, det här är alltså helt jättesant. Dock kan en person med helt okej stil få lyssna på ganska dålig musik, och vise versa, det liksom väger upp det hela lite grann.

Ja. Jag skäms. Men detta är helt sant.

Men. Detta betyder inte att jag inte har vänner som varken har snygga kläder, eller lyssnar på bra musik, för det har jag. Jag har underbara vänner som har dålig musiksmak, underbara vänner med fula skor, och underbara vänner med fula kläder. Men dessa vänner halkar inte bara in som på ett bananskal i mitt hjärta. Tragiskt men sant. De får liksom jobba lite mer, har bomben om dålig musiksmak släppts tar det ett tag för mig att komma över det hela och ta personen på allvar, det är verkligen helt sjukt.

Och för några dagar sen kom jag på att det faktiskt är såhär det är. Hur mycket jag missar av att bara dömma skalet på människor. Och alla dömer. Jag har vänner som dömer mer än dubbelt så mycket som jag gör. Jag vet det. Men egentligen så är det helt fel. Och världen vore så mycket enklare om alla människor kunde gå omkring nakna. Faktiskt. 

Det jag ville komma fram till med detta var inte att svartmåla mig själv, utan det jag ville ha sagt är att om man tittar runt sina egna ramar lite grann så hittar man saker man aldrig skulle ha sett annars, och herre min gud vad jag känner mig vuxen som kom på det!

Nu ska jag kasta små barn i säng.

/          a