Just nu vill jag bara hem. Helgen har varit den bästa helgen på länge, helt otroligt supermysig, verkligen. Men så tar den slut och allt det roliga, allt det spontana, allt det som får en att känna att man verkligen lever, allt sådant byts ut mot verklighet. Verkligheten och rutiner. Och det är i verkligheten, i den verklighet där man räknar ner till helgen som allt det verkliga kommer tillbaka, allting som man har lyckats förtränga under helgen står plötsligt och knackar på ens skalle, hoppar in genom öronen och trivs hånfullt av att fylla hjärnan med verklighet, allt det som man inte vill tänka på. Allting blir helt plötsligt så påtagligt. Så sant. 

Det hela får mig bara att vilja hem. Att vilja fly ett tag. Bort från allt. Jag behöver en paus, och det faktum att jag snart ska hem får mig bara att längta ännu mer, det riktigt kliar i kroppen. Efter någonting. Någonting annorlunda, någonting annat, jag vet inte vad det är men jag längtar, saknar och vill. Nu.

/        a