Jag har ett fantastiskt fint beroende som jag trivs väldigt bra med. Det beroendet kallas för musik. Ibland får jag musikabstinens - det betyder att jag lever mitt liv med känslan av att någonting saknas utan att kunna sätta ord på vad det egentligen är, tills jag kommer på att jag inte har tagit mig tid att lyssna på musik. 

Det betyder inte att lyssna på musik när jag göra någonting, som när jag går till skolan, diskar sju ton med disk, eller gör ett försök att inte bränna fast falukorven i stekpannan. Utan att sätta mig ner och lyssna. Och det är när jag gör det som jag kommer på att det är det som saknats. Att lyssna, riktigt lyssna, inte bara höra. Det är en väldigt stor skillnad på att lyssna och på att höra. Musik som spelas på radion är egentligen ingen musik att lyssna på, det är väldigt få tillfällen då det kommer en låt på radio som man riktigt kan lyssna på, det mesta går bara att höra.

Därför tycker jag nu att ni ska ta ert förnuft till fånga och lyssna, inte höra, lyssna på dessa låtar. Det är som kokain i öronen och trumhinnorna njuter. Höra är silver - lyssna är guld.

/         a