Det finns inget studentmonster
När man lever som student är det viktigt att planera sin budget.
Hur många gånger har man inte hört det? Det har liksom riktigt etsat sig fast i hjärnan. Jag är livrädd, livrädd att pengarna bara helt plötsligt ska få eld i baken och hoppa in på någon annans konto, bara dra liksom, tack och hej! Jag kommer på mig själv att kolla mitt konto flera gånger om dagen bara för att se om dom finns kvar, och rädslan när man drar sitt lilla kort i den fina kortläsaren och ska köpa tuggummi med lakritssmak för 14.50:- är enorm, tänk om dom är borta!! Detta är endast för att folk tjatar så mycket om att det är svårt att leva som student.
Det är inte svårt att leva som student.
För varje gång jag har kollat så finns pengarna kvar, det kommer inget studentmonster som äter upp mitt studiebidrag som alla pratar om att det ska göra, och ändå har jag gått och köpt mig en höstjacka.
Jag vet inte vad det är som gör det, kanske tror folk att dom kan hoppa ut i världen ur sitt lilla trygga familjehem och äta oxfilé varje dag, dricka vin på uteserveringar, frossa i shopping, köpa hemmabiosystem på avbetalning, ja inte vet jag. Det är väl då studentmonstret kommer och äter upp dessa stackars människors studiebidrag.
Jag äter inte oxfilé varje dag, aldrig, jag köper inte hemmabiosystem på avbetalning, jag äger inte ens en tv, jag frossar inte i shopping, men jag investerar, jag dricker inte vin på uteserveringar, jag äter pencillin. Men inget av detta är för att jag tror mig spara pengar på det, nej, jag skulle gärna göra allt detta. Jag är bara för lat. Jätte, väldigt, otroligt jättelat. Jag orkar helt enkelt inte sparka mig iväg och kolla hur, vad och varför man ska ha en tv, varför man ska äta kött och så vidare.
Lathet sparar alltså pengar. Jag är fullt nöjd med att bara leva på kolhydrater som nudlar och havregrynsgröt! Idag har jag till och med köpt en falukorv. Det kallar jag ambitiöst. För mig. Jag ska alltså steka korv OCH koka pasta. Samtidigt. Wow. Living on the edge!
Och så ska jag börja träna karate igen. Mest av lathet det med för att jag inte riktigt orkar testa på någon annan sport.
/ a
Hur många gånger har man inte hört det? Det har liksom riktigt etsat sig fast i hjärnan. Jag är livrädd, livrädd att pengarna bara helt plötsligt ska få eld i baken och hoppa in på någon annans konto, bara dra liksom, tack och hej! Jag kommer på mig själv att kolla mitt konto flera gånger om dagen bara för att se om dom finns kvar, och rädslan när man drar sitt lilla kort i den fina kortläsaren och ska köpa tuggummi med lakritssmak för 14.50:- är enorm, tänk om dom är borta!! Detta är endast för att folk tjatar så mycket om att det är svårt att leva som student.
Det är inte svårt att leva som student.
För varje gång jag har kollat så finns pengarna kvar, det kommer inget studentmonster som äter upp mitt studiebidrag som alla pratar om att det ska göra, och ändå har jag gått och köpt mig en höstjacka.
Jag vet inte vad det är som gör det, kanske tror folk att dom kan hoppa ut i världen ur sitt lilla trygga familjehem och äta oxfilé varje dag, dricka vin på uteserveringar, frossa i shopping, köpa hemmabiosystem på avbetalning, ja inte vet jag. Det är väl då studentmonstret kommer och äter upp dessa stackars människors studiebidrag.
Jag äter inte oxfilé varje dag, aldrig, jag köper inte hemmabiosystem på avbetalning, jag äger inte ens en tv, jag frossar inte i shopping, men jag investerar, jag dricker inte vin på uteserveringar, jag äter pencillin. Men inget av detta är för att jag tror mig spara pengar på det, nej, jag skulle gärna göra allt detta. Jag är bara för lat. Jätte, väldigt, otroligt jättelat. Jag orkar helt enkelt inte sparka mig iväg och kolla hur, vad och varför man ska ha en tv, varför man ska äta kött och så vidare.
Lathet sparar alltså pengar. Jag är fullt nöjd med att bara leva på kolhydrater som nudlar och havregrynsgröt! Idag har jag till och med köpt en falukorv. Det kallar jag ambitiöst. För mig. Jag ska alltså steka korv OCH koka pasta. Samtidigt. Wow. Living on the edge!
Och så ska jag börja träna karate igen. Mest av lathet det med för att jag inte riktigt orkar testa på någon annan sport.
/ a
Kommentarer
Trackback
