Jag har ett väldigt intensivt förhållande med en av mina kursböcker för tillfället. Vi kan helt enkelt inte hålla oss borta från varandra. Det är en fin ömsesidigt kärlek som bygger på att hälla i sig middag fort som fan för att kunna återgå till att njuta av varandras sällskap. Inte minst för att större delen av tiden vi tillbringar tillsammans går ut på att jag försöker förstå vad den menar. Vilket bara gör vår relation ännu mer intressant.

"Den dokumenterade utsagan, som Havelock hävdat, som fortlever oförändrad över tid, /har befriat/ den mänskliga hjärnan från bördan att lagra i minnet och frigör därmed mental energi vilka istället kan utnyttjas för begreppsligt tänkande."

Och hela tiden drar boken in mig i meningar som gång på gång är lika underbart härliga att försöka få ut någonting konkret ur.

Nu ska jag återgå till att fästa mina ögon i en bok vilken för mig talar om hur jag ska behärska konsten att lära. Har jag någorlunda tur kan jag återgå till att tala ett mer avslappnat språk på onsdag då denna litteratur endast sitter kvar i hjärnan som ett fint minne och inte finns framför mina ögon och läskar mig med ett ack så vackert språkligt innehåll.

Bör tilläggas att om språket hade varit lite, jag kräver inte mycket, men lite, lite mer avslappnad hade boken kunnat vara mindre än hälften så tjock. Bara som en parantes. Men jag går gärna in och behandlar varje enstaka mening som en kluring.

Gärna med min hjärna.

/         a