Man ska inte dra alla över en kam. Det vet jag. Det sitter liksom inpräntat i min hjärna. Inte dra alla över en kam. Dessvärre lämnar dessa mig inget annat val, jag måste få trycka ihop er alla till en minst sagt oomtyckt liten boll, för jag kan överhuvudtaget inte komma på vad som skulle vara bra med er.

På något sätt har ni liksom invarderat världen med er irriterande existens. Och det är inte för att jag inte tycker om er personligen. Jag står inte i nära relation till någon av er art så det kan jag omöjligen uttrycka mig om. Det är väl mer det att ni finns överallt. Det är som att ni representerar en kull på fem år istället för ett. Överallt.

Som björkpollen en tidig sommar sprider ni en allergisk reaktion över hela Uppsala stad. Gör det omöjligt för oss stackars normala årskullar att missa att ni finns. Jag har fattat det nu. Det räcker nu. När ska ni inse att det räcker?

Ge upp. Ni är för små. Åk hem. Försvinn.

92:or.

/          a