Egentligen är det ganska tråkigt. Jag vill skriva. Jag vill det jättemycket, jag kan gå i flera timmar och fundera på vad jag ska dela med mig av för viktiga tankar, till exempel varför en knopp på en sekund kan sträcka ut sig till att bli ett helt stort blad och man aldrig får se själva utvecklingen? Eller hur fiskpappan egentligen gör när han ska befrukta flera tusen ägg, borde inte det ta ett helt fiskliv? Eller hur folk egentligen har ork till att faktiskt skriva klart en hel roman?

Men jag har inga svar på dessa frågor. Så de förblir obesvarade. Och bloggen förblir tom. Kanske var det aldrig meningen att jag skulle skriva, liksom, bygga på med sida efter sida med känslor skapade av ord och meningar. Trots allt så kanske det inte är jag?

Någon gång ska jag skriva en bok. Jag vet att jag ska det. Men bara inte just nu.

Och det är tråkigt. Tråkigt att inte kunna skriva. Tråkigt för er som läser att inte kunna läsa.

Men vet ni, det gör ingenting, för jag är ändå gladare nu än vad jag har varit på länge.

/            a