Jag har nu suttit och läst samma bok fram och tillbaka minst tre gånger om. Anledningen att jag inte kan nöja mig med vad den säger, eller konkretisera vad författaren kommer fram till är just för att ämnet faktiskt inte går att konkretisera.

Titeln är "Kunskapsarbete och kunskapsföretag", och författaren försöker under 223 sidor förklara vad ett kunskapsföretag är och vem som räknas som kunskapsarbetare. För att hårddra slutsatsen (som han egentligen aldrig kommer fram till) kan vi säga att det är en person som säljer sin kunskap, eller sin "hjärna", där tankeverksamhet går före rutinbaserat arbete. Ex. Advokat = kunskapsarbetare, Kassör = icke kunskapsarbetare. Efter denna konkretisering har gjorts handlar följande sidor om varför vi kan kalla dessa för kunskapsarbetare, eller inte kunskapsarbetare, det går inte att dra en gräns. För alla yrken går att beskriva som tankeverksamhet före rutin, bara man försöker.

Det är alltså detta som är bokens problematisering. Och äntligen, äntligen! Har jag kommit fram till en syn som faktiskt fungerar på denna luddiga handling. För varför ska man ens skriva en bok om någonting som man inte kan förklara och som man själv vet egentligen inte "finns"?

Är det för att vi har blivit så himla uppsmittade med titlar i vårt samhälle att nya försök till titlar som ska ge hög status gör sina försök att införas i samhället?

Jag blir arg. Rent utsagt arg. Varför ska man behöva kallas något för ett kunskapsföretag och ett annat för icke - kunskapsföretag? Varför kan inte alla företag kallas företag, underförstått är ju att alla företag sysslar med olika saker, varför ska alla ha statushöjande titlar nu för tiden? Varför kan man inte få säga dagisfröken? Det är ju faktiskt det de sysslar med, varför måste man säga förskollärare? Varför måste alla ha en utbildning? Varför ska man läsa tre år för att kunna ta hand om barn i en pedagogisk verksamhet när det mesta ligger hos individen och dens erfarenhet?

Varför heter det lokalvårdare? Vad är ens det? Varför heter det inte städare. Och varför skulle det vara nedvärderande att kalla att yrke för dess riktiga namn.

Nej, istället för att lägga ner naturens resurser på att skriva en 223 sidor lång bok om ett ord som inte går att använda, kan man väl istället tänka på vad som faktiskt ligger bakom bokens syfte. Är vi inte allt för statusorienterade i dagens samhälle? Och är det verkligen statusen som säger vem vi är?

/ a