Jag kan inte helt säkert säga att det har saknats inspiriation lika mycket som det har saknats. Den delen av mig. Den kreativa skrivardelens lysande brist på frånvaro. Jag tror egentligen att inspirationen alltid finns där, det som krävs är bara att man ska lyckas plocka fram den, vilket inte alltid kan ske.

 

För att jag ska kunna plocka fram den delen av mig krävs vissa faktorer. Man skulle kunna förklara det hela som en ekvation, för att C ska ske så krävs att A (känsla 1) och B (känsla 2) samarbetar och tillsammans producerar faktorn C (skrivandet). På senaste tiden har endast faktor A spökat i mig, det är inget fel på faktor A, jag vet helt säkert att det finns flera människor där ute som endast kan identifiera sig med känsla A. Jag talar här om vardagsliv och jordnära tankar. Utan faktor A kan inte C produceras, det är egentligen här allt sker, all information upptas, all inspiration lagras, allt iakttas, det är denna del som är grunden i det som sedan sker i B. Den B - delen som har valt att lämna min kropp för den längsta perioden någonsin och jag kan inte förklara det med något annat än att jag helt enkelt har varit nöjd med att leva i A - delen för ett tag. Leva i nuet.

 

Men så finns ju den där B - delen som jag så gärna befinner mig i under utvalda stunder. Den delen där jag inte finns där jag befinner mig. Svävar bort i framtiden eller någon annans liv. Den delen som krävs för att jag ska kunna leva mig in i skrivandet. Jag tror helt enkelt att min egen uppmärksamhet till denna del har saknats. Jag har inte gett den den tid jag brukar. Den tid den behöver. För vem är egentligen jag om jag inte svävar bort? Om jag inte fattar impulsiva beslut utan att riktigt tänka till innan? Om jag inte rör mig som jag behöver? Om jag inte försvinner för några dagar endast för att få befinna mig någon annanstans?

 

Jo. Jag är för jordnära för att vara jag. Jag kan inte vara jag om jag inte kan få sväva bort. Få romantisera varje rörelse som görs runt omkring mig. Det är det som är B. Det är den delen som har fått försvinna ett tag. För ni vet, på universitetet går det inte att hävda någonting som ingen teoretiker har talat ut om, det går inte att sväva bort och tro att man ska få ut någonting av det. Men vill ni veta en annan sak? Dessa älskade teoretiker som ska tala om för oss vad som är rätt och fel, det är de personer som har levt extra mycket i B, för utan B kan inte några nya teorier skapas.

 

/              a