Självklart...

Detta inlägg ska inte innehålla något gnäll från min sida. Det ska inte innehålla några "jag vill slå sönder" och "fan vad jag hatar" och absolut ingenting om hur idiotiskt det är att gå hem själv mitt i natten. Inget sådant. Istället vill jag här meddela att min mobil är stulen och att jag inte går att nå.

/            a

Gör mig rik

Ibland undrar jag om jag är besatt. Om jag är besatt av pengar och tanken på att vara rik. Om jag någonsin kommer finna mig i tanken på ett leva ett liv som inte innebär att jag måste bli mulitmiljonär på något sätt. Om jag någonsin kommer släppa tanken på pengar och bara slappna av och leva medans jag kan. Jag försöker. Jag gör faktiskt det. Men hela tiden kommer jag på mig själv med att drömma, jag kan sitta en hel dag och bara tänka på vad jag skulle göra om jag var rik, vad jag skulle köpa, hur jag skulle bo, vart jag skulle resa, hur jag skulle kunna köpa en massa fina presenter och skämma bort alla jag älskar precis så mycket som jag vill. Hur underbar världen skulle se ut om jag var rik. Ja, då skulle världen vara underbar. Och någonstans i min hjärna så sitter den här lilla drömmaren och väntar på att allt detta ska bli verklighet, dagen då jag får alla dessa pengar. Dagen då jag hittar sju miljoner pund på gatan, dagen då bankomaten går sönder och sprutar ut pengar, dagen då jag kommer på en uppfinning som är värld flera miljoner. Den dagen, den kommer komma, för det ingår i min livsplan. Dagen då jag blir rik. Ekonimiskt oberoende.

Ibland önskar jag bara att den kunde skynda på lite. För jag behöver den nu. Jag behöver vara rik nu.

/          a

The Notebook

Jag borde verkligen sova. Det är nästan på gränsen till att jag spyr upp mina inälvor på grund av sömnbrist. Problemet är att jag läser en alldeles för bra bok. Jag tror att jag är i en känslomässig svacka för tillfället. Jag brukar inte gråta. Inte för gråtandets skull. Nu gör jag det. För att det är så förbannat vackert. Åh.







Som en parantes i det hela kan jag även tillägga att mina händer luktar marmite, av någon konstig anledning, tyvärr har jag inte riktigt hjärta att tvätta bort lukten, så den får troget sitta där medan jag gråter mig igenom denna bunt av papper med sömnbrist som står mig upp i halsen.

/           a

Goddagens

Hej älskade kära lilla blogg. Igår råkade jag hamna i Camden. Dessutom råkade jag komma hem med ett par nya skor. Idag regnar det. Det är inte vår. Jag väntar fortfarande. Snart, snart, snart.

Snart så. Då kommer den.

/           a


This sentence I'm reading is terrific

Det är pissigt väder ute. Nästan så otillfredställande det kan bli. Blötsnö som slår som isbitar i ansiktet så fort man försöker ta sig utanför dörren. En fråga jag har ställt mig de senaste tre veckorna är: Var håller våren hus? Jag är redo att ta emot den med öppna armar vilken sekund som helst nu. Den är mycket välkommen.

Jag vill ut och springa. Och jag vill spela squash. Och jag vill vara rik och gå på Brick Lane. Tills vidare får jag alltså stänga in mig med en bok och en kopp te. Jag känner att jag matchar Holden Caulfields humör idag. Lagom melankolisk. För övrigt är jag rädd att jag missbrukar te, dessutom har jag hört att man kan få cancer i halsen om man dricker för mycket varmt, jag borde i så fall redan vara död.






Och grattis far på födelsedagen!

/    a


Home sweet home

Nu är jag hemma efter en helt underbar vecka i Italien. Två dagar tog det att ta sig dit, fick mig även en tripp till Beligen på köpet, det var härligt. Det har vi att tacka easyjet för. Tack snälla rara underbara att jag fick en extra dag att resa, jag som tycker så mycket om att åka flygplan och döda timmar på flygplatser med en dålig bok och jobbiga italienare med fula skor som försöker bjuda på kaffe. Easyjet är min vän. Ett normalt flygbolag skulle ha lyckats transportera sina kunder till Australien på den tiden easyjet lyckades transportera mig till Italien.

Men det var det värt. Minst sagt. Det var det värt.






/         a


Ge mig en resa till ett varmt land, tack.

Idag tog min rinnande näsa och jag oss utanför huset. Ett väldigt framsteg sen igår då vi knappt tog oss ner för trappan. Och inte nog med att vi tog oss utanför huset, vi tog oss en springtur i det regniga vädret, en väldigt härlig och välbehövlig springtur. I spöregn.

Jag kunde riktigt se hur folk led med mig, där dom hukande under sina paraplyn försökte pinna på så gott dom kunde utan att bli träffade av det hemska vattenfallet på väg hem från jobbet, då var alltså jag och min näsa igång. Skuttande som något långbent slags djur tuffade vi på, tjong, tjong, tjong, - detta är alltså en immitation över hur mina ben tjongade fram genom staden. Vi slogs mot det piskande regnet, mot den icke hjälpsamma halsduken som hellre ville hoppa av och ligga på marken än sitta virad runt min hals, mot de röda trafikljusen och mot backar i 70 graders lutning.

Nu sitter jag här. Ont i lungorna, ont i halsen, till och med ont i öronen. Hela jag luktar Viks Vapour - i hopp om att kunna andas. Jag trodde vi hade en deal jag och min näsa. Bli friska. Iställer smäller den till med detta. Imorgon. Då är jag frisk. Då ska jag gå på yoga. Det kan man gå på även om inte näsan håller med.

/        a

Hur mycket snor kan det finnas i en näsa?

Idag är jag ingen vacker syn kan jag tala om. Mina ögon har sakta men säkert bytt till en mer rödsprängd nyans och producerar tårar i överflöd. Min näsa är röd och svullen och även den har fått för sig att producera överflödig vätska. Min hals ska vi inte ens tala om, för det går inte, att tala alltså. Jag har kort sagt blivit stum.

Nej, som sagt, ingen vacker syn.

Förkylningar är för mesar. Och jag är en mes, jag vet.

Nu ska jag sparka iväg min förkylda kropp ut i det fina vädret.

/          a


RSS 2.0