Detta är inte farväl!
Nu är jag helt färdigpackad. Nästan. Ska bara duscha och torka håret så jag kan packa ner hårfönen. Sen så.
Och det antalet gånger jag har fått frågan "Hur känns det då?", går inte att räkna på fingrar och tår sammanlagt, och varje gång har jag svarat, "Jag vet inte, eller, jo men det känns väl bra, kanske", för jag vet inte hur det känns. Det känns inte så mycket alls faktiskt. Jag har inte planerat att aldrig mer komma hit så jag ser det inte som att jag flyttar till Sverige permanent, jag ser det mer som ett Sverigeuppehåll, och då känns det helt okej. Jag vill komma tillbaka till England, jag vet att jag kommer komma tillbaka också, men nu behöver jag få prata svenska, se likadan ut som alla andra, och inte be om ursäkt när jag knuffar någon i ryggen ett tag. Så det känns bra.
De senaste dagarna har varit de underbaraste dagarna på hela året och det får mig att inse ännu mer att det inte är farväl för evigt. Staden är helt enkelt för underbar för att inte flytta tillbaka till, ett tag, ett till år. Kanske om ett år. Inte som au pair - bajs.
Nu väntar jag bara på att fraktgubben ska komma och hämta mina lådor. Kom igen!
/ a
Hey I've found a whistle
Det är midsommar och jag har ätit sill, rökt lax, färskpotatis, gräslök, gräddfil, ägghalvor och jordgubbstårta i en 30 grader varm Sverigepyntad trädgård med solen i ryggen. Det enda som saknas för att det ska kännas som en riktig midsommar är regnet och kylan som så ofta förfaller under denna högtid. Nu fortsätter midsommarfirandet med vin, vin, vin, tills vi alla är så trötta att vi har lust att lägga oss och sova under en bil.
GLAD MIDSOMMAR!
/ a
And it feels like something's missing
SJ - Bli billiga! Tänk på miljön! Vi VILL kunna resa nästan, ganska mycket gratis Enköping - Växjö, VILL!
/ a
Hem, hem, hem
Jättemys helt enkelt. Och det kommer det säkert vara, men det är ju inte som att jag inte har bott där förut, jag vet ju ungefär hur mysigt allt är. Och det är inte överdrivet mysigt. Egentligen. Förutom denna sommaren, för den kommer bli överdrivet mysig, just för att jag flyttar tillbaka mitt i myset och inte mitt i pissvintern och frusna näshår. Därför. Därför har jag inte överdrivna mysförväntningar. Det kommer vara en otroligt underbar, mysig, sommar.
För jag flyttar ju tillbaka till mitt land. Och mitt land är mysigt. Där är det ingen som skrattar för att Sverige inte är med i fotbolls - VM till exempel. Där är det, nästan, helt okej.
/ a
Det kommer att gå
OCH jag har faktiskt planerat (nästan) helt klart vad jag ska ha på mig: typ allt. Jag var i alla fall 11 kilo tyngre med mina fina flygoutfit. Härligt. 11 kilo bara där. Så det som behöver packas är: skor, stora koftor som inte får plats på mig (jag ska bära ett x antal underkläder, ett x antal linnen, långärmade, koftor, stora koftor och två jackor på överdelen, samt smycken), hårfön/plattång, böcker, skivor, smink. Nagellack, schampo, hårgrejer, allt sånt slänger jag. Vilket gör ont i hjärtat för allt det är bra grejer, märkesvaror, och det är pissdyrt. Men jag tjänar typ 5 kilo på det.
Och nu känns det faktiskt som att detta kommer att gå. Det kommer att fungera.
Jag kommer komma hem!
P.S Testade nyss en grej, jag har ett par kängor som är lite för stora, tar man i riktigt mycket kan man pressa i en tunn converse-sko i den. Jag kommer alltså även att bära två par skor. Jippiiie!
/ a
Idag är en dag då det är tillåtet att svära
Nu är det nämligen så att jag här om dagen låg i en park och glodde upp i himlen, och så fick jag plötsligt för mig att skriva lite, så jag tog upp min dagbok ur väskan och började klottra lite. Jag hade även med mig en påse med vindruvor så efter jag hade författat färdigt la jag ner dagboken i påsen istället, eftersom väskan var rätt liten och det skulle gå åt alldeles för mycket jobbig energi att trycka ned den där igen. Imorse vaknade jag, hade lust att skriva, jag fram till min byrå, öppnade en låda, såg ingen dagbok, fick panik, vände upp och ned på hela rummet inklusive alla flyttkartonger. Ingen dagbok.
Då slår det mig att jag slängde påsen med vindruvor. För det var ju bara skräp, påsen med vindruvor och min dagbok, borta. Min dagbok är borta och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har skrivit en massa viktiga saker i den som jag verkligen, verkligen vill ha kvar och aldrig glömma, någonsin. Nu är den slängd och skrotad i en sopförstörare.
Mitt liv. Bortkastad. Det är så deprimerande att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och jag har ingen stans att skriva det. Så nu sitter jag här med den här satans känslan som jag inte kan skriva av någonstans. Ingen dagbok. Jag vill gråta.
/ a
Jo, men det är det verkligen
Skrämmande. Dock är jag inte särskilt förvånad. Dom förstår ju inte ens vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Verkligen helt bakom flötet. Till exemlpel, är det normalt att i Sverige komma hem från skolan och hälla i sig ett paket kakor till mellanmål? Nej. Är det normalt att äta två rostade mackor med nutella och choklad/sockerflingor till frukost varje morgon? Nej. Är det normalt att skolan serverar efterrätt till lunchen varje dag? Nej. Är det normalt att åka bil när det tar 10 minuter att gå till gymmet? Nej.
I denna stad, i detta land, så är det helt normalt. Så dessa människor som lever i denna lilla bubbla kan nog inte för dera liv förstå varför unga flickor är så mycket större nu än de var förr. Det är lite knasigt. Att äta en kaka då och då är ju helt normalt, men att äta en halv tårta VARJE DAG känns lite, ja lite som att det har gått över gränsen.
Det värsta jag har hört var när Louise klagade på att skolan inte längre tillät barnen att ta med sig kakor eller godis som mellanmål, "Jag förstår ju att det kanske inte är så bra att äta kakor och så som man köper i affären, men kakor man gör själv borde ju gå för det är ju nyttigt." - öh? Och ungefär var finns logiken i det? Blundar hon då medan hon häller i deceliter efter deceliter med socker på en stor margarinklump innan hon blandar ihop och slänger in i ugnen?
Ser hon verkligen inte? Jag kan inte förstå.
/ a
Memoirs of a geisha
För någon månad sedan köpte jag en bok i en second hand shop, Memoirs of a geisha, mest för att jag hade planerat parkhäng men glömt ta med mig en bok. Jag läste den aldrig då. Först förra veckan bestämde jag mig för att ge den en chans. 400 sidor senare är den nu slut och det är längesedan jag läst en bok som gått så rätt in i hjärtat som den har.
Därför var jag ju bara tvungen att se filmen. Åh. Den var fin. Underbart fin.
Dock måste jag säga, för er som inte har läst boken, se inte filmen. Historien blir inte alls densamma utan alla känslor och beskrivningar.
Detta får mig bara ännu mer att inse att jag verkligen måste åka till Japan. Måste.
/ a
Visst känns det som att kärleken väntar
Jag har inte lyssnat på Kent sen i julas. Av vilken anledning vet jag inte riktigt. Men på något sätt har jag glömt bort hur underbart bra dom är och av all musik som är bra i denna värld så kommer Kent alltid att vara bäst. Alltid.
Nu sitter jag här. Lyssnar på Kent för första gången sen i julas, jag har gåshud, mitt hjärta slår hårdare än normalt och om jag hade kunnat gråta så hade detta varit ett tillfället då jag gjort det. Gråtit floder. Inte av sorg. Inte av lycka. Kent är inte musik. Kent är något helt annat som inte går att beskriva och det är underbart och jag älskar det. Jag förstår bara inte hur jag kan ha glömt bort det under så lång tid. Det är väl alldeles självklart att jag ska boka skivan redan nu. Självklart.
/ a
I... Söder?
Därför mina vänner ska jag ge södra sidan av floden en andra chans innan jag flyttar tillbaka till Sverige. Därför ska jag besöka denna klubb som man måste besöka. Söder alltså...
Ja. Vi får väl se.
/ a
All the other kids with the pumped up kicks
Idag har jag träffat Ebba som är tillbaka på engelska marker och då kan man bli såhär bajsnödigt glad:
Förutom det så har jag packat två kassar med kläder som ska skänkas till bättre behövande, och tre röda royal mail kartonger, som jag tänkt posta iväg till mig själv, till min före detta och även framtida svenska hemadress.
Och till min lättnad så börjar det sakta men säkert se ut som att det finns, lite, lite mindre saker i mitt rum. Jag skulle behöva en kartong till för att packa väskor, skor, skivor och lite mer böcker. Eftersom det är svårare att ta med sig på flyget. Annars har jag börjat planera flygresans outfit:
2 bh:ar
2 sportbh:ar
alternativt 1 baddräkt
2 bodys
3 linnen
2 långärmade
2 klänningar
2 koftor
2 jackor
leggings
2 shorts
alla smycken
alternativt 1 hatt
3 halsdukar
1 mössa
tunga skor, velar mellan joggingskor och klackar...
vad mer, jo ca tre böcker jag kan trycka ner i jackfickorna.
Ja. Helt sant. Det kommer vara så värt det. Men jag planerar faktiskt att ta med en IKEA - kasse att stoppa ned det mesta i efter jag har checkat in. Så förhoppningsvis kommer jag inte dö av värme. Och om någon frågar varför jag har så mycket kläder mitt i sommaren är det bara att säga att jag ska till Sverige, för där vet ju alla att det är kallt och snö, ja snö nästan hela året faktiskt. Ett riktigt eskimo - land.
/ a
Oh, happy times!
Jag lyssnar inte på Keane. Så mycket, men jag tycker absolut inte att det är dålig musik, och då ska ni som inte redan vet det veta att det är mycket musik jag får kväljningar av att höra. Därför stör det mig när jag får detta telefonsamtal:
Ebba: Hej, jobbar du ikväll?
Jag: Ja...
Ebba: Jaha, jag var inte riktigt säker, jag har två gratisbiljetter till Keane som spelar på Roundhouse ikväll, tänkte om du ville gå? Dom börjar spela 21.15
Jag: Jag jobbar till 21.30...
Sen tog det telefonsamtalet slut och jag har nu sörjt med att stoppa i mig en marsbar. Kanske är det inte så konstigt att britterna går upp i vikt och måste töja ut damsymbolen och installera vågar på allmänna toaletter. Kanske är det inte så konstigt när man i detta land och denna stad ganska ofta är med om tillfällen som denna och måste sörja lite. Kanske inte. Då är det väl en himla tur att jag ska flytta tillbaka till Enköping där det inte händer någonting och därmed slipper tröstäta. Happy times.
UPDATE:
Kvällen fortsätter i samma spår. Har man så dålig koll på mobilen som jag har så hittar man detta när man rotar fram den längst ner i väskan:
Linn: "Anna! När slutar du? Robyn har en spelning kl 7, Brick Lane, jag har en extra biljett!"
Nu ska jag fira detta med att bajsa ut den marsbar jag åt i depression över den första missade spelningen. Jag älskar mitt jobb.
/ a
För det är tjocka tider
Vad som nästan var ännu värre var att dom hade placerat, inte bara en, utan två vågar bredvid handfaten, 30p kostade det att väga sig. Och det allra värsta är att detta är vid en fotbollsplan. Är det för att man efter att ha sprungit som en galning och jagat en boll ska kunna ställa sig på vågen och bli besviken för att man inte tappat 2 kilo på den lilla springturen? Eller är det kanske för att varna invånarna att britterna spås vara fetare än amerikanera om ca 6 år? Eller är det helt enkelt för att det skulle vara lite trevligt att ställa sig där vid handfaten medan alla andra tvättar händerna och väga sig lite, och vissla lite sådär i förbifarten, "Jaha, jag hade visst gått upp ett kilo, hur är det med dig?", som om det vore lika naturligt som att stoppa händerna under torkapparaten?
Jag förstår inte.
Nu ska jag stryka. Tvätt. Mysigt.
/ a
And once again..
The Guardian har spått den att bli sommarens hit och jag slår vad om att när sommaren är slut kommer vi alla ha skavsår i öronen efter Foster The People - Pumped Up Kicks men tills dess är det helt okej att njuta, och om ni klickar här så har ni till och med sådan tur att ni får låten helt gratis och kan börja jobba på skavsåren redan nu!
/ a
Little lion man
Och eftersom denna hemsida bråkar varje gång jag försökt ladda upp studentbilder så gör jag ett nytt försök även idag. Och se där. Lycka.
/ a
Vension at dingwalls
På något sätt hade dom lyckats pressa in 500 personer i denna lilla, lilla, lilla klubb. Samt ca 1000 personer som stod utanför och trängdes och försökte få sig en glimt genom fönstret. I denna folkmassa som stod och trängdes stod bland annat en vän till mig, Carl Barat och Chris Martin. För att göra det hela lite värre så förde hon även en konversation med Carl Barat. Man skulle kunna tycka att detta var nog för att väcka avundsjukan i mig.
Men här kommer det storslagna. Bandet Vension som då hade denna inte minst populära spelning visade sig vara inga mindre än The Strokes - reuinion. The Strokes hade alltså en reunion i hemlighet under ett hemligt namn på denna klubb och jag ångrar så mycket att jag var barnvakt.
Och även om jag är såhääääääär glad för deras reunion så är jag såhääääär ledsen att jag inte kan säga att jag var på deras hemliga reunion med en andra massa kända människor. Jag får nöja mig med att säga att jag har en vän som var där. Och jag var närmre deras reunion än folk som bor i Sverige till exempel. Så långnäsa på det.
/ a
Forever And Ever, Amen
Amerikansk eller ej, för att få njuta av detta fenomen så kan ni antingen klicka här, eller här, men om ni är riktigt fina klickar ni på båda.
/ a
Tänk jag drömde inatt
Inatt drömde jag att jag hade kommit på en revolutionerande upptäckt för alla bulimiker som finns där ute i världen. Jag hade nämligen kommit på att om man stoppade fingrarna längre in i halsen än vad som egentligen går så kunde man hitta en "knapp" lite snett till höger i halsen. Om man tryckte på den lilla knappen så kunde man spy upp all föda på ett behagligt och ljudlöst sätt. Det var inte som vanlig spya som vänder upp och ned på hela magen och kommer ut i en kaskad av mat blandat med vatten. Nej, nej, detta var mer som när man klämmer ut kaviar ur en tub, du är tuben och kaviaren är din spya, lugnt och behagligt alltså. Som en liten korv.
Igår så drömde jag att jag hade hittat ett par joggingskor som hade samma funktion som en spinningcykel, alltså, om man slutar trampa så fortsätter benen att veva i alla fall och det blir bara ännu jobbigare än när man trampade som vanligt. Dessa skor fortsatte alltså att springa på det där jobbiga sättet så fort man fick för sig att stanna utan att ta tid på sig att varva ned. Så att man på något sätt skulle bli pushad att fortsätta springa och aldrig stanna och bränna mer än dubbelt så mycket.
Så om jag nu ska tillbringa nätterna med att springa som en galning och spy upp allt jag äter så kan jag ju lika gärna tillbringa dagarna med att ligga på rygg och käka glass. För att få en jämnvikt menar jag. Eller kan man ha ätstörningar i sömnen?
/ a
Blågult
/ a
Old fashion phone, I miss you
Någonting som inte går att leva utan är en mobiltelefon. Från den stora mobilväskan som man bar runt på för flera år sedan till den lilla behändiga som bara är att stoppa ner i fickan och som nu nästan alla individer bär runt på.
Mobiler är bra till det mesta, till exempel sparar man en massa pengar på att inte köpa en kalender, på en mobil kan man inte skriva in det allra viktigaste för sedan glömma bort att kolla vad det var man skulle göra, den skriker nämligen på en så man inte kan kan glömma bort även om man vill. Det är också väldigt behändigt att ta upp den lilla saken när man vill föreviga ett ögonblick och inte har lyckats packa ner kameran. Dessutom kan man lyssna på musik när man har glömt ipoden. Inte nog med det, man kan klicka in sig på internet och beställa kinamat medan man ligger och jäser i en park, eller om man ligger och jäser någonstans men inte har en aning om vart så är det bara att klicka sig fram till en karta. Men det viktigaste är ju att kunna prata. Att kunna ringa OCH icke att glömma: att kunna skicka sms, detta är en mobiltelefon också väldigt bra till.
Jag läste att i genomsnitt så köper svenska folket 3 miljoner mobiltelefoner per år, så om vi säger att det är ca 5 miljoner människor i Sverige som äger en mobiltelefon (borträknat väldigt gamla människor och barn), så blir det 0.6 mobiltelefoner per person per år.
Enligt den studien köper man alltså en ny mobiltelefon varannat år. Alltså kan inte den teorin stämma. Det senaste året har jag ägt fem mobiltelefoner, det är ca 15 000 kr, och det kommer att bli en sjätte eftersom jag nyss tappade den senaste i en varm tekopp och efter det ville den inte riktigt vakna upp.
Jag funderar på att skaffa mig en stor mobilväska. Den är i alla fall svår att tappa bort, för jobbig för att stjäla och den får inte heller plats i en tekopp eller toalett. Jag tror det vore bra för mig. 
/ a
