"Flaaarrrrrn"
Därför måste jag bjussa på en ostbild. Inte bara en ostbild ser du som är uppmärksam. Utan en ost-/mustaschbild. Muschi muschi.
Idag vaknade jag upp bredvid denna. Vi slängde ihop några frullemackor och vandrade ner till bryggan. Väldigt mysigt och väldigt ambitiöst. Vi bokstavligen tryckte i oss mackorna och vandrade sedan tillbaka. Det var iiiiiiskallt vill jag lova. Men, som sagt, mysigt och ambitiöst.
Nu ska jag lyssna vidare på Timo R, fixa ipoden, städa rummet, duscha, kolla tmsen och sen kanske träffa anna om hon mår bättre. Vilket hon förhoppningsvis gör.
/G
God Jul!
Eftersom jag nu har fått min julklapp så kan jag förstå att det har tagit sån tid att bli klar med den. Även fast det delvis är mitt fel att det har tagit sån tid, eftersom jag fick lov att fixa ny julklapp pga att min lilla idé även hade nått en annan människas huvud på denna planet, hur som helst, nu är det bytt. God jul på oss!
MEEEEN, vad fick jag då? Jo, det ska jag allt ta och tala om för er (men inte idag, höhö! - jo, det ska jag kände bara att jag ville skriva så), jag fick ett festivalkitt! :bajs (- för er som inte har den smileyn på msn, i alla fall inte döpt till :bajs, så är det alltså en smiley, och en otroligt användbar sådan - det betyder alltså inte att jag tyckte att julklappen var bajs!).
Hur som helst så innehöll festivalkittet en massa smått och gott, OCH det viktigaste: Festivalboken! Jag älskar den! Jag har kollat igenom den flera gånger, jag älskar att den är så fint gjord, jag älskar att min kära vän har lagt ner så mycket tid på den, för den är verkligen underbar! Jag har hittat en massa detaljer som jag inte sett förut var efter jag har kollat igenom den gång på gång! Underbar! Tack min bestis!
Ni får en liten sneak-peak även fast den är hemlig,
bara för att jag känner mig så generös idag :bajs
/ a
la la la laakso
Det här är min dag:
KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMIKEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMIKEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI KEMI
Plus att jag ska göra klart annas klapp och kanske - förhoppningsvis - träffa henne och byta klappisar.
Kanske ska trycka i mig en semla bara för att det hör till. Även om dom inte ens är så goda.
Och så ska jag bestämma mig hur det blir med karaten.
En kombination av anna-klappar-semlor kanske skulle vara något att satsa på...hm.
Så en till liten bild. (vilken kvalité!><) Määän om Du är sugen på att avnjuta en riktig fotobomb så tycker jag att du ska klicka dig in HÄR!
/G
Ja, jag känner för det
Ibland kan jag ha väldigt svårt att förstå mig på mig själv. Ibland frågar jag mig själv hur fan jag tänker egentligen. Om jag nu tänker alls.
Jag har blivit extremt bra på att skjuta upp saker, jamen, det löser sig, visst, så har jag alltid tänkt. Jag vill kunna tänka så. Som jag tidigare har nämt så är jag inte så mycket för att planera och strukturera, jag vill kunna vara spontan. Men nu är det helt galet. Självklart pratar jag om skolan, rolig som jag är.
Det som stör mig mest är att jag inte har någon respekt alls för en av mina lärare, jag skiter fullständigt i henne, vilket inte alls är likt mig, som brukar lämna in allt i tid, jobbar snällt på lektionerna, och är en bra elev om man säger så. Men herregud vad jag inte bryr mig om denna lärare. Det är som att det är en del i mig som skrattar åt henne, bara har lust att pissa på henne, jag får allvarlig lust att skjuta ett sudd i pannan på stackarn när hon står och predikar på lektionerna, bara för att kunna skratta åt henne. Det är helt stört, jag låter ju dum i huvet hör jag nu, en sån där dum elev som är skitjobbig. Självklart är jag inte dum mot henne. Jag bara skiter i henne. Lämnar in försent. Orkar inte bry mig om att anstränga mig på redovisningar. Bryr mig inte helt enkelt.
Plus att jag har min hatlärare som jag berättade om förut, o ja, hatet är lika stort fortfarande, hon är så otroligt hatad. Ännu mer hatad bara för att Karro gillar henne (ja, det är sant, eftersom Karro gillar henne måste jag hata henne dubbelt), men hatläraren vill jag inte skratta åt. Bara göra skitbra ifrån mig samtidigt som jag är jätteotrevlig. Jag vill såra henne lite i smyg. Lite sådär i taget så att hon tillslut hatar mig med. Det skulle kännas bättre om båda hatade varandra.
Eftersom jag har dessa ickebryrmig och hat - lärare, så känns det som att jag inte bryr mig om skolan. Därför förstår jag mig inte på mig själv, liksom det är inte långt kvar. Jag borde kämpa in i det sista. Istället bryr jag mig inte bara för att trotsa lärarna, istället sitter jag och drömmer mig bort om hur bästa sättet är att mörda en lärare, jag har fortfarande inte kommit på det, men har börjat fundera på att nöja mig med typ lavemang i maten istället, så att lektionerna blir inställda. Sen kan jag ju alltid skriva MVH Anna inne på toan så att den/dom vet att det är en liten present från mig. Så att den/dom vet vem som ska tackas.
/ a
Kolhuvud som är så gott!
Nej men säg god dag.
Är det inte förträffligt en sådan förpillat förtjusande dag vi fått att tjusa oss i idag?
Nej faktiskt inte. För det snöar så groteskt mycket.
Höhö, där fick jag minsann till det.
http://www.youtube.com/watch?v=GQFqrOEu3Rc
Slänger in ett litet klipp som jag och Tim har tjusat oss i flera dagar. Kolla in hans fotoblogg förresten! blog.andreaheim.se
Jaa... inspirationen är obefintlig så jag ska inte mölja på om ointressanta detaljer av vad jag har haft för mig på lovet.
Men! Jag är i princip klar med Annas något försenade julklapp/födelsedagspresent.
Det tycker jag vi firar med ett hura; HURA!
Den är lite hemlig faktiskt. Men jag skulle mer än gärna vilja ha den själv. Så det kommer bli lite sadigt moment att ge bort den.
Som avslut på detta lilla men högst intressanta inlägg bjuder jag på en liten bild.
Och säger hej till Annas moder som jag sett kommenterat nedan.
Och så kan jag passa på att säga hej till Anna själv som kommer läsa detta.
Nej men ååå, vilken otroligt estetsikt tilltalande bild!
Lite mUrk kanske men annars perfekto. Nott flott.
/ gunilla
Fislukt och soliga dagar
Alldeles för mycket folk för att man ska kunna hålla reda på sina grejer, eller att räkna med att kunna sitta på samma plats genom en hel måltid. Går man för att hämta något, en servett, mer dricka, whatever, så kan man knappast räkna med att få sitta på samma plats när man kommer tillbaka efter tre sekunder.
Även om det var trångt så var det mysigt. Det gällde att tackla sig fram, fanns ingen plats för att visa lite hänsyn, det gällde att klä av sig i bilen på väg hem från backen och med kläderna i famnen rusa in i stugan och sätta sig i någon av de två fåtöljerna framför brasan.
I det här läget gynnas verkligen inte ungdomarna i gänget vad det gäller sovplatser. Eftersom vi var så pass många, behövdes alla sovstugor, dvs, stora stugan (kök, vardagsrum, toalett och ett sovrum), dubbeldängsstugan (precis som det låter, en stuga med en dubbelsäng i), våningssängstugan (precis som det låter igen, en stuga med en våningssäng, fast väldig breda, man kan sova två och två), och sist men absolut inte minst, bara kallast, den oisolerade stugan. Sug på den ni. Gissa nu vilken stuga vi ungdomar fick ta del av? Svar: den oisolerade stugan såklart. Barnen är barn, dom måste ha det bra, en varm stuga, sköna sängar, sköna täcken, kuddar och så vidare. Vuxna måste också ha det bra, eftersom att dom är vuxna, såklart. Vuxna har det bäst. Skönast sängar, varmast stugor, ungdomarna å andra sidan får det som blir över - i detta fall, en oisolerad sommarstuga med otroligt osköna sängar.
Jag frös kan jag tala om. Jag frös som en galning. Jag låg i samma ställning hela tiden, om jag i sömnen rörde mig det minsta så vaknade jag, eftersom det blev kallt på en gång om jag inte låg i samma position, och det tog minst tio minuter att somna om i kylan. Det var nästan en lättnad när väckarklockan ringde. Så otroligt skönt att skaka in i storstugan, sätta sig framför brasan och försöka skaka liv i stelfrusna och livlösa lemmar.
Sista natten fick vi i alla fall sova i en varm stuga, eftersom några åkte hem en dag innan oss andra, och det var så otroligt skönt. En underbar känsla att vakna och känna värme, riktig värme, utanför täcket! Vi snoozade i 40 min för att det var så skönt. Jag ska aldrig glömma hur det var att vakna i ett stelfruset rum, med frost på insidan av fönsterrutorna, jag ska alltid tänka på det när jag någon gång klagar på att jag fryser. En bra upplevelse. Nu vet jag hur det är att sova i ett skitkallt hus. Ett hus (som jag fick reda på senare, av morfar, idag närmare bestämt) som knappt passerar nollan under vintern, trots element. Det förvånar mig inte ett dugg, jag tyckte faktiskt inte att det var så stor skillnad ute och inne i stugan, det förklarar även frosten på insidan av fönstrena, det ger oss även en ursäkt att klaga på att det var kallt.
Det kan tyckas att jag låter negativ till hela fjällenresan, men jag ska säga att det var otroligt roligt, så att det inte blir några missförstånd här. Jag har bara en tendens till att klaga ibland, eller i alla fall, berätta om det negativa. Jag vill inte tro att jag är en negativ person... jag är inte en negativ person, jag är för det mesta väldigt positiv.. tror jag.. kanske. Äh, whatever, huvudsaken är att jag är GLAD!
/ a
Hatdag
Just nu hatar jag allt. Det började med att jag cyklade till skolan, var lite sen, trampade på som en galning på min cykel som har fastnat på ettans växel. Kände mig skitful som trampade på som en idiot utan att komma nån vart, så skrattade lite för mig själv under min lilla cykeltur. Just då kändes dagen faktiskt ganska bra. Men, sen ställde jag cykeln utanför skolan, skulle låsa, och då när jag tittade ner i marken så såg jag att jag stod på en a-brunn. Helvete, tänkte jag lite snabbt och såg för ett ögonblick hur hela dan svischade förbi med en massa otur, fjantig som jag är. Men självklart skakade jag bort dom tankarna och stampade in i skolan.
Nu ångrar jag mig att jag inte bad någon banka mig i ryggen (för att banka ur oturen alltså), vem som helst, det är ju alltid någon levande varelse utanför skolan. Jag kunde väl i alla fall ha ställt mig mot ett träd och bankat ur oturen mot det istället?! Men, det gjorde jag inte.. Istället satt jag på samhällskunskapen, tog emot mitt prov, som var i två delar, där ena delen hade gått bra och den andra för jävlig. Sen fick jag veta att den provdelen som gick förjävligt skulle räknas med i redovisningsbetyget - inte bra. Men jag hoppades i alla fall på ett vg i det läget.
Jag gick fram till läraren (numera kallad sugkuk-"namn"), och gissa vad?! På hela det avsnittet, där provet och redovisningen räknades samman, hade hon satt g+ på mig?! HALLÅ?! VA?! resten hon babblade om efter att hon hade sagt att jag fick g+ hörde jag knappt eftersom jag i min fantasi redan hade börjat planera ut bästa sättet att mörda henne, förgiftning? knuffa framför en buss?... Hon förstörde hela min dag. Jag var tjurig dagen rätt igenom, jag hatar henne, jag gick till och med och klagade på att jag hade fått g+, vilket inte är likt mig, jag tar och sväljer eller vad man ska säga. Hennes argument var att "man skulle ha bättre koll på de andras redovsiningar än vad jag hade för att få VG eller högre" - men hon hade ingenting att klaga på alls på min redovisnig "den var jättebra och du visade verkligen att du hade förstått, det är ju ändå en rätt svår konflikt, blabla..." JAHA?! Så dom som hade sugkuk-redovisningar och sugkuk-resultat på den ena delen av provet och också fick g, gick alltså in i samma "katogeri" som jag, jag med min redovisning som inte gick att klaga på. Ursäkta mig men är hon sjuk i huvudet? Svar: ja! Hon är det. Hon är hatad. Hon kan inte förstå hur hatad hon är.
Hon har fått mig att hata allt idag. Jag kan inte göra någonting. Jag har redovisning imorn, och en uppgift ska in, jag är inte klar. Jag försöker att skriva men hur jag än gör låter det negativt. Jag ska aldrig mer ställa cykeln på en a-brunn. ¨
/ a
Annie Fucking Leibovitz
/ a
Nananananananana
med ryggen upp mot väggen,
bara hud mot vassa eggen,
och de rivs och slåss och bits,
för sina liv eller någon annans,
de får ingen belöning, bara gör,
kniper ihop och håller käften..."
Som en irriterande bajskorv som inte går att spola ner
Jag hade planerat att städa och köpa ny ansiktskräm innan skolan började (halv tre!!), sen hade jag tänkt skutta in på historian på lätta små fötter och ta emot mitt provresultat (som jag i min fantasi hade lyckats få mvg på, men som jag i min verklighet troligen inte har skrapat ihop till mer än ett vg, tyvärr), sen hade jag med glatt humör suttit där i drygt en timme och lyssnat på historialäraren när han berättade om sverige under 1700 talet (tror vi är på 1700 talet i alla fall), varefter jag hade svarat på en hög med instuderingsfrågor.
Sen hade jag cyklat hem på min fina lilla cykel (och i min fantasi skulle även växlarna fungera hur bra som helst), sen hade jag väl kanske stoppat huvudet i en bok och pluggat lite, vad vet jag, samhällskunskap kanske? Mulitmedia?
Sen hade det burit av på min finfina fungerande cykel igen, den här gången till magasinet, där jag hade boxat med karowlini tills svetten rann längs min kropp, kanske till och med bildade en liten pöl under mig som jag kunde halka runt i.
Men icke. Inget av detta fick jag ta del av denna dag. För när jag hade klätt på mig och var redo att börja min dag med alla mina sysslor, så kom det, den där känslan, jag kunde inte andas, jag svettades som en gris, och jag kände mig som om jag gick runt i en bubbla. Feber. Jag och feber har har ett speciellt förhållande, febern är som ett plåster på mig, som en irriternade bajskorv som inte går att spola ner.
Så denna dag har varit hemsk. Nog den mest feberhemska dag jag har haft på länge. Jag har legat hungrig och lyssnat på när grannen byter kakel i badrummet, och tro mig, det är inget vackert ljud, det är sådär så det ryser i hela kroppen. Och ja, som sagt, hungrig som satan är jag, men så fort jag försöker äta så mår jag illa och blir äcklad, inte ens apelsin går bra, men så kom jag på, isglass. Det är nog den bästa febermedicinen. Så, idag har jag ätit: Isglass och ipren. Och nu mår jag ganska bra.
Jag är nog frisk imorgon. Det brukar vara så. Sen blir jag väl sjuk igen på onsdag. Och, nej, det hjälper inte att stanna hemma "en extra dag" för mig, jag kommer bli sjuk igen efter en dag, hur många extradagar jag än stannar hemma. Det enda som hjälper när febern sitter i lite sådär halvt är att ignorera den helt. Leva på som vanligt. Om man ger den för mycket uppmärksamhet då så kommer den bara bli värre. Jag gillar inte febern, febern gillar mig, hur mycket den än vill, så kommer jag aldrig att bli dens vän.
/ a
