Anna

Idag har jag sprutat in ett bättre immunförsvar i mitt blod. Det var ju väldigt lägligt, eftersom jag åker tillbaka till Engelska breddgrader imorgon, tur kanske man skulle kunna kalla det. Så den sviniga influensan slipper jag förhoppningsvis, och icke att glömma, jag är med och kämpar i kampen mot att den ska spridas!

Jag känner hur bra det känns i mig. Dör jag nu så dör jag för något gott. Men jag skulle mycket hellre leva och leva för något gott. Tror jag väljer det sistnämnda alternativet.

Väntar på att biverkningarna ska börja bubbla upp inom mig, nyser som en galning och min näsa rinner just nu, tycker det räcker. Skippa feber och frossa. Så jobbigt att flyga då.

Men jag har fortfarande 10% chans att bli smittad, så handdesinfektionen kommer fortfarande att troget stå vid min sida, det känns tryggt.

/     a

Jag älskar Sverige. Jag älskar Enköping. Jag älskar det trots att det grått, trots att det är regnigt, trots att det är kallt, trots att det blir mörkt halv fem. Även fast det inte går några nattbussar, även fast det bara finns en nattklubb, även fast bion ser ut som en sophög och fötterna klibbar fast i gammal läsk. Jag älskar det.

För trots allt, så är det hemma, det är underbart att känna sig så sjukt trygg, att kunna gå i skogen i bäcksvart natt med trasiga gatulyktor. Att vara rädd så man skiter på sig, men egentligen veta att ingenting kommer att hända, ingen har gömt sig under mossan och vill hoppa fram och mörda en. 

Något som jag fattat nu som jag aldrig riktigt har fattat förut är, Enköping är gulligt, det är gulligt att man inte kan göra någon större aktivitet i vår söta lilla stad, att hälften av centrum består av fik och gulliga små hus. Det är gulligt att alla känner alla. Det är gulligt med alla lövfyllda parker, regninga statyer och försök att kalla postrondellen för prästgårdstullen.

Det ska jag komma ihåg nästa gång jag klagar på att Enköping är tråkigt. Nu är det ju förvisso så att det är rätt tråkigt. Men det är gulligt också.

Jag ville bara det ha sagt. Imorgon bär det tillbaka till London med mina favoriter!

/       a 

Jag kollade nyss vädret hemma i svedala för att planera flygklädsel till imorn, men herrejävlar vad kallt det är tydligen! 6 grader!! Jag kommer ju frysa arslet av mig. Här är det ju dubbelt så varmt bara på natten, och då brukar jag frysa arslet av mig, dags att ruska fram svensken inom mig, mitt eskimoskinn och mitt varma blod.

Var väl ungefär det jag skulle säga och, ja, om 12 timmar sitter jag alltså på flyget. Jag har inte hunnit bli nervös än. Vet inte om det är ett bra tecken dock. Börjar fundera på om min flygrädsla börjar flytta ifrån mig. Appropå det, Gunilla, jag har en lösning till dig din lilla bajs! Någon slags spray som man tydligen sprayar typ i ansiktet/munnen, eller något, som har en lugnande effekt. Louise brukar tydligen använda det så det är nog inte dödligt, så vitt jag vet lever hon fortfarande. Finns att köpa på flygplatsen troligtvis. Funderar på om jag ska vara en snel ven och köpa med mig lite så jag och karro kan droga ner dig innan vi stiger på det fina lilla planet?

/         a

.. Smelly me!! (förlåt kan inte sluta)

Men det är sanningen det. Sitter här och osar äckel. Härligt. Tvättmaskinen har varit trasig i över en vecka nu och det har fått mig att inse att:

1. Jag har för lite strumpor.

2. Använder man strumpor mer än två dagar i rad sliter man ut hål på dom (funderar på om det är smutsen som fräter sönder hålen)

3. Försöker man handtvätta med tvål blir plagget/strumporna/whatever väldigt stelt.

4. Deo fungerar inte så bra som man tror.

5. Vaktar man inte barnen varje sekund när dom äter får man räkna med ett par timmars skrubbning tills svetten rinner.

6. Tvättmaskinen är en väldigt bra uppfinning.

Och det är så otroligt tråkigt när det inte är några bilder på bloggen. Men det är ju jobbigt att ladda in bilder från kamera till dator, det tar ju ändå typ 2 minuter, dom två minutrarna kan jag ju annars använda till att sitta och njuta av den underbara odören från ingen annan än mig själv.

/          a

Smelly cat, what are they feeding you! Smelly cat, smelly cat, it's not your fault!"

Nej. Jag har inte tittat för mycket på vänner (Finns lite olika verisoner, nämligen denna (efter att hon har blivit "känd"), denna, eller varför inte denna). Bara liiite kanske. Är tvn:s fel, att det sänds 24 timmar om dygnet, om dom skulle sända coupling istället (förutom endast, fre, lör, sön 00.00-01.00) skulle det kännas mycket bättre.

Och jag var på boxningen idag. Känner mig bra, och frisk, slog på som en idiot idag bara för att jag kände mig så frisk, fick till och med testa på att slåss i ringen. Okej, kanske inte slåss på riktigt, men jag fick i alla fall träda in i den heliga ringen, kände mig ball. Sen när jag kom hem sjöng jag glatt och falskt och fint i hela huset och gjorde i ordning lite lunch, åt, diskade, blev toktrött och dog i soffan en timme. Vaknade av att Freddie och Isabella stod ungefär en centimeter från mitt ansikte och studerade mig i min sömn.

Nu känner jag mig trött. Och har ont i huvudet. Jag är frisk. Känner att jag får gå på övertalningsförmågan nu.

/           a

Huuh..

Nu smäller det, nu är det barn på skolan som har svininfluensa, hoppas för guds skull att mina små knoddar är noggranna med att tvätta händerna. Det är nu jag kommer börja ta med mig hinkar med handdesinfektion som jag stoppar barnen i när jag hämtar dom från skolan.

Jag tror ju dock, precis som resten av denna familj, att jag redan har haft svininfluensa. Är väl halvt frisk nu. Eller ja. Helt frisk skulle jag tro. Eller så var det "vanlig" influensa. För influensa var det i alla fall.

Hur som helst. För att lugna mina stackars nerver en smula så var jag ju bara tvungen att läsa lite om den. Vilket var bra, för nu vet jag, att för det första så smittar det bara via nära kontakt mellan människor (antagligen därför ingen i familjen blivit smittad eftersom jag levde helt och hållet i mitt rum, i min säng, förra veckan), det hoppar liksom inte bakterier från flera meters avstånd. Är man frisk och kry annars behöver man inte söka vård, bara stanna hemma 5-7 dagar då man riskerar mest att smitta andra. Börjar man däremot bli riktigt dålig ska man söka vård, man kan ta medicin som hjälper om man tar den upp till 2 dagar efter att man är riktigt sjuk, tror jag det var. (måste bara lägga in en liten parantes här och säga att, ja varsågod för all information jag har fiskat fram åt er!! Jag vet att ni vill veta).

Bor man i svedala (!) så kan man vaccinera sig i början av november (bor man däremot i brittania så är vaccin onödigt och kan ej vaccinera sig).

Vad var det mer, justja, hosta/nys i papper som man slänger i toaletten om man är hostig (man kan även slänga pappret i en papperskorg om man känner att det skulle sitta finare), tvätta händer, och blabla, men det förutsätter jag att alla är noggranna med redan nu. ELLER VILL NI KANSKE VARA ÄCKLIGA OCH SPRIDA EN EPEDEMI?! Nej. Justdet.

Och ja, man räknar med att 0.1 - 0.2 % av de smittade kommer att dö (ca 30 - 40% kommer att insjukna, Sverige, ca 40 - 50% , England) främst riktat till dom som ligger i riskzoner, till exempel jag eftersom jag har underbar astma, även gravida, hivsmittade eller andra kroniska eller neurosjuka personer. Alla gravida ska ta vaccin! (om man bor i sverige)

Trots att dödsfallen sker (hittills) endast i riskzonerna, så kan även helt friska personer bli riktigt sjuka, dvs lunginflammation mm, och därmed dö av det. Men det är som sagt en väldigt liten risk. Bör också tilläggas att detta "gäller" för personer under 50 år. Att friska nötkärnor blir riktigt sjuka alltså. Roligt att vara ung i dessa tider.

Men vad skönt, då talar vi alla fall klarspråk på den fronten, ska försöka att inte gå och be någon smittad hosta i min mun.

/         a

Okej, kanske var liiiite för snabb med att bestämma att jag kommer hem där, ingen förhastade tankar nu. Har kommit underfund med att min sjukdom till större delen består av just det, hemlängtan, men det är liksom en konstig hemlängtan. Skyller lite på feber.

Men den hemska hemlängtan är i alla fall borta nu. Tack Louise. Men det betyder inte att jag inte vill komma hem och hälsa på.

Nej, jag ska göra vad jag kan för att komma och andas kall svenskluft och äta äggmacka med kaviar och en skål med fil och flingor till frukost.

Fast jag ska faktiskt till svenskaffären imorgon och köpa fil. Och falu råg-rut. Och falukorv. Och saltlakrits.

Om ni är sjuka, eller för all del inte har något att göra så kan ni klicka er in på svt.se och titta på Mannen under trappan på deras svt-play grunka. Sen kan ni berätta slutet för mig för den vägrar spela upp det. Känner ni er ännu mer sugna på att utforska svt:s webbutbud så kan ni klicka er vidare in på Den stora resan. Sen kan ni höra av er till mig så vi kan diskutera den otroligt töntiga familjen som bor någonstans i Australien på en liten ö med små människor. Jag blir galen. TÖNTTJEJER. Att ha hemlängtan är en sak, men att inte ens testa maten, eller hjälpa till, eller bara ligga och slöa hela dagarna är inte okej. Dålig stil.nu

/       a

Det är verkligen helt sjukt vad mycket mediciner folk tar här så fort dom är sjuka. Jag brukar nästan aldrig ta någon medicin när jag är sjuk, väntar mer på att bli frisk, om man inte har någon specifik sjukdom som man måste ta medicin för att bli frisk från. Jag har feber och ont i halsen, och är typ trött hela tiden, det skulle jag (om jag var hemma) inte medicinera mig mot. Skulle bara vara irriterad för att jag är sjuk. 

Men här har jag blivit iproppad piller efter piller. Ett piller mot huvudvärk, två piller mot halsont (en sväljtablett och en sugtablett), ett piller för "att motverka influensa-symptom", hostmedicin (inte för att jag hostar så mycket utan mest för att det ger en bra sömn på nätterna). Det är helt sjukt. Vad är det för grej med alla dessa piller i detta land? 

Jag brukar klara mig på te och apelsinjuice som sjukmedicin. Tror på något sätt att det är hälsosammare också. 

Nu ska jag sova. Igen. Det har blivit min nya hobby. Blä.

/            a 

Jag satt och läste gamla inlägg på bloggen. Nu rinner mina ögon. Det riktigt sprutar som ett vattenfall. Jag hade glömt bort våra gullinlägg, våra bästisinlägg, och nu när jag sitter här flera tusen mil från min allra bästa vän som jag egentligen inte klarar mig utan så känns allt bara så värdelöst. Jag behöver dig.

Om växa upp och bli vuxen betyder att vi kommer träffa varandra såhär sällan så är inte jag med längre.

Och jag känner mig så fruktansvärt otillräcklig när jag är här borta. Jag är liksom långt, långt bort, och jag finns inte där. Jag finns inte tre minuter bort. Jag finns flera tusen mil, fyra timmar och ca 1000 spänn bort! Och det är ju bara mitt fel. Det är jag som har flyttat. Jag som har bestämt att vi inte kommer träffas lika ofta. Nästan inte alls.

Vi kan inte ringa varandra mitt i natten bara för att mötas i läskiga backen och krama varandra och sen gå och lägga oss igen. Vi kan inte åka till varandra när som helst och dricka te och prata i flera timmar. Vi kan inte träffas och göra absolut ingenting. Vi kan inte spontanåka ner till en park i spöregn för att vi har bestämt att vi ska ha picknick. Vi kan inte ta en prommenad i iskall vinter i flera timmar varje kväll. Vi kan inte åka och shoppa och köpa exakt samma kläder när vi vill. Vi kan inte bestämma att vi ska ha en filmkväll och kolla på karatekid 1, 2 och 3 på nyårsafton bara för att missa tolvslaget och i panik springa ut i siden pyjamasar och små partyglas att skåla med.

Vi kan inte göra detta. Inte när vi vill. Jag vill kunna träffas när jag vill. Jag vill kunna vara tre minuter bort. Finnas där. Som alltid annars. Men nu är det inte så. Och jag tror att jag har blundat för verkligheten tills nu, inte velat inse sanningen, att jag är här och du är där. Långt ifrån varandra. Jag saknar dig min bästa vän.

Saknar, älskar och längar.

/            a

I onsdags var jag alltså och provade på boxning. Ett garage med galler framför fönster och dörrar, och en liten skylt som det stod boxning på, det kändes alldeles lagom fint för min del.

Efter att satt på mig min otroligt fina träningsoutfit som jag lyckats skrapat ihop (ville inte ha mina tajta joggingbrallor, så körde istället med min mysdress, vilket var helt korkat eftersom hela mina ben blev fulla med svart ludd som fortfarande inte har gått bort) och motvilligt tryckt ner händerna i ett par otroligt stinkande boxningshandskar (jag skämtar inte) så var jag redo att slåss.

"Ta det lugnt och slå inte för hårt eftersom du inte har några handledsskydd" - fick jag höra ungefär tio gånger innan jag äntligen fick börja boxas med den uppkäftiga sandsäcken.

"Tönt" - tänkte jag, ta det lugnt bara för att jag inte har handledsskydd, so what. Så jag stod där och slog allt jag kunde på den dumma säcken, bytte säck, andra slag, bytte igen andra slag. Sen var det dags att slå mot varandra, mot kuddar alltså, inte banka skiten ur varandra. Inte än. Jag fick till en riktigt skruv på slaget och PANG så vred sig hela min handled, jag hörde till och med hur det knakade, dum som jag är så struntade jag i detta. Kanske för att jag sen karaten är van att ta lite smärta, kanske för att jag pga min astma är van att tänka bort att jag kanske borde ta det lite lugnare, kanske för att jag var den enda tjejen där och inte ville verka mesig.

Att min handled sen visade sig svullnat upp till en ballong förvånade inte bara mig. Jag fick 15% rabatt för att tränaren fick dåligt samvete över att jag hade skadat mig första träningspasset. Dom 15% som jag sparade ihop köpte jag finfina trängskläder för. Sjukt billiga träningskläder, skor, shorts, två linnen och en sportbh för 370 spänn!

/        a

Idag:

Träningsvärk
En svullen handled
Fint väder
Irriterande katt (seröist!!!! AAAH)
Dusch
Linda handled
Buss
Skola
Få hungersnöd på lektionen (en obligatorisk detalj som jag har lyckats bygga upp)
Linda om handled
Buss
Sökande efter en sportaffär
Hitta sportäffar
Ev. Inköp av träningskläder
Linda om handled
Buss
Sökande av Svenskaffär
Hitta Svenskaffär
Linda om handled
Ev. Inköp av filmjölk
Buss
Vakta barn
Laga mat
Linda om handled
Läsa Roald Dahl (jag kommer tvinga dom)
Säga godnatt till barn
Ev. avnjuta filmjölksinköp
Linda om handled
Coupling
Godnatt Anna

Det är ungefär hur min dag ser ut idag. Håll tillgodo med detta informationsrika inlägg.

Slänger in lite bilder från helgen som en extra liten krydda. Det är ju ändå torsdag trots allt.







/         a

Oh herregud, vad är det jag hör, är det sant! Den sjätte november!!! Nytt album. Nu dör jag lite. Ååhh. Börjar nästan gråta!

Fatta?!

Gunilla, fatta!!!! (och alla andra som delar kentkärleken såklart!)

/     a

Jaaa! Jajajajajaja. Jag längtar till jag får se ditt nya jag, låter ju helcoolt, förväntar mig att det är så där härligt igenomborstat också så lockarna riktigt burrar upp sig till ett jätteburr! SÅ fint!

För övrigt så fick jag en chock när jag kom hem och öppnade min dörr idag. Där var det ett helt gäng med ballonger som hängde uppe i taket happy birthday! stod det på dom, och efter att ha tittat lite närmare så såg jag att det stod life begins @ 40 och happy 40 birthday. Ett tag blev jag lite orolig, dels för att jag är ganska säker på att min födelsedag är i december och inte i oktober, och dels för att jag är ganska säker på att jag fyller 19 och inte 40, tog mig en extra titt i spegeln i fall att några rynkor hade uppenbarat sig i mitt ansikte och om jag i så fall hade missat 21 år av mitt liv. Är jag 40 nu?

En våg av lättnad sköljde i alla fall över mig när Louise kom in och frågade om det var okej att dom hade gömt ballongerna i mitt rum tills vidare, så inte Adrian som fyller år imorgon skulle se dom. Lättnad över att jag inte var psykiskt stört och lättnad över att familjen inte trodde att jag fyller år och lättnad över att inget psyko hade klättrat in genom mitt fönster och slängt in lite stulna ballonger som en "fin" gest.



Jag är väldigt stolt över hur jag verkligen inte lyckats skapa en fin stämmning i denna bild. Mmm. Nästan så det sticker lite i ögonen. Men här är i alla fall mitt ballongbevis. Även om det inte syns så är det alltså 8 ballonger, en siffra jag tycker är värd att nämna, så ni inte går till sängs och är frustrerade över att inte veta hur många ballonger det egentligen var. Där har ni det. 8 stycken.

/         a

Haha okej, jag medger att jag är dålig på att blogga! (och att smsa^^)

Men har inget kul att dela med mig av ju! Intressant att veta att jag går till skolan, är i skolan, cyklar hem, pluggar, spelar lite gitarr och flöjt, sover. (Och så dricker jag te vilket resulterar i många toalettbesök. Det rinner ju fasen rakt igenom!) Det är mitt liv just nu, mitt fina lilla liv! I lilla fina Enköping..

Okej att helgerna kanske bjuder på annat men ändå.

Nu har jag iallafall bloggat!

Tänkte slänga in lite bilder sen någon gång, så du inte glömmer hur det ser ut här hemma! Det får ju inte inträffa. Du vet ju faktiskt inte hur jag ser ut nu för tiden heller! Tex att jag har färgat mitt hår rosa och rött, piercat tungan, näsan, ögonbrynet jaa det mesta. Att jag numera inhandlar mina kläder på öb. Ja du får se när jag och karro flyger(jag kommer dö) och hälsar på dig din lilla hälsena!

Nej, nu ska jag... göra en kopp te. Tetetetetete. Hej!  / G