Anna

Jag blir så deprimerad. Jag blir verkligen det. Jag menar, på det senaste året har jag haft tre olika mobiler, och alla dom har gått sönder. Det är typ 8000 spänn som jag hade kunnat använda till någonting annat och använd telefonkiosker istället. Det skulle vara så mycket smidigare. Telefonkiosker kan man ju lita på. Jag hatar mobiler. Jag hatar dom så otroligt mycket.

Speciellt hatar jag att mina mya mobil som jag älskar så mycket har gått sönder. Jag tänker inte köpa en ny. Jag tänker inte. Aldrig mer. Nu ger jag upp mobiler och dess falska förhoppningar dom ger mig. Jag ger upp att lita på någonting som sviker och vägrar göra som man säger. Från och med nu kan ni inte längre nå mig på mitt nr. Nu är det brev som gäller.

Breva på!

/       a

Jag är en riktig sucker vad det gäller havregrynsgröt. Jag äter det varje morgon. Jag har flera olika sorter att välja på, mitt egna lilla havgregryns-förråd. Jumbo oats, mini oats, cranberry mixed, apples and raisins, blueberries ja, en massa olika sorter. Det är så underbart otroligt gott. Och så kan man skiva ner en banan och ha på lite honung. Det gör pricken över i:et. 

Det jag ville komma fram till är att jag denna dag. Som så många andra dagar har ätit, havregrynsgröt till frukost framför tvn, havregrynsgröt till lunch med ebba på emporium (det säger ju allt, att dom serverar havregrynsgröt, jag menar då måste det ju vara världens bästa café), och nu när jag har stoppat i barnen deras föda så funderar jag på att göra lite havregrynsgröt till middag.

Jag har dock hört att man blir lätt dum i huvet av att inte variera sin kost. Men jag tror att jag ignorerar detta faktum.

/       a

Förutom kläder, sushi, skor och choklad så har jag nu fått en ny drog. Och med det menar jag måste-ha-drog, för visst gillar jag andra saker, detta är bara saker som jag är smått beroende av och måste ha ibland för att över huvud taget kunna andas. Skivor. Det är underbart! - Och mycket billigare att få ett måste-ha-ryck för, idag köpte jag till exempel en skiva för 4 pund. Ja, tack.

Det roliga med skivor är att det är så spännande att köpa någonting som man har hört lite om men aldrig riktigt lyssnat på. Som man bara vill hem och lyssna på. Det är nästan roligare än att köpa kläder. Jag kommer spara sjuka pengar om jag byter ut mina måste-ha-annars-dör-jag-ryck från kläder till skivor. Åh. Och så är det så fint med skivor. Sen när jag har en vinyl-spelare kommer det bli ännu finare med en massa LP-skivor.

Hur som helst. Det jag ville säga var att jag drog en chansning idag och köpte ett album med Stereophonics (dock är låten mycket bättre i album-versionen), dom två första låtarna spydde jag lite smått av och blev lite ledsen i ögat, men resten. TACK!

Jag har köpt 4 skivor dom senaste tre dagarna. Snart kommer jag ha en jättefin samling. Och aldrig, aldrig mer ska jag ladda ner från internet, för det är bajstråkigt.

/     a

Regnet öser ner. Håret står åt alla håll. Jag och Ebba har lyckats spendera en hel dag på brent x och gjort av med större delen av lönen. Det är den perfekta partykvällen. Regn löser allt. Då behöver jag inte ens duscha. Sitta i ett hörn och dricka vodka för att man inte har råd med att sitta på en pub. Ja. Det är grejer det.

Laddar upp med NME - the album 2009 vilket är typ Koko på skiva. Dom har alltså något som heter Club NME varje fredag, med artister som Muse, Franz Ferdinand, Jamie T, White Lies, Peter Doherty, Glasvegas etc.

Jag har börjat min framtida skivsamling nu. Vilket betyder INGEN NERLADDNING FRÅN INTERNET, vare sig det är torrents eller köp, nej. Det är inte tillåtet. Så fort jag har en vinylspelare ska jag köpa en massa LP - skivor också. Jag har redan tittat ut mina offer.

/          a

...cause I have allready learned.

Ah. Alltså jag tror inte att jag har varit såhär festsugen någonsin. Min festkänsla ligger på topp just nu. Det är torsdag och jag är barnvakt. Då gör man såhär, sätter på the strokes - heart in a cage, kommer överrens med en vän att göra samma sak, ställer sig i sitt rum och dansar järnet.

Yeah we got left, left, left, left, left!

Alltså jag längtar så sjukt mycket efter helgen. Jag längtar till och med efter en vodka/cola på tunnelbanan och onda fötter som plågas i klackar (även om jag har lyckats hitta ett par otroligt bekväma). Idag tyckte jag till och med att min tandkräm smakade baksmälla. Hur bra det är vet jag inte. Men det gjorde den.

Aahhhh.

Ge mig lördag. Ge mig Skool Club!

/         a

Idag har det varit en nästintill obefintlig dag. En av alla dessa dagar som bara flyter förbi. Oupptäckta. Bortslängda. En av dessa dagar man aldrig kommer minnas. Då ambitionen ligger på minus noll och tröttheten ligger på plus sjuttiofem. Då allt känns extra jobbigt. Då man blir irriterad på att tömma diskmaskinen och måste smälla i skåpdörrarna lite extra hårt för att dom ska förstå hur jobbiga dom är. Då dammsugarsladden virar sig sju varv runt benen och man slutar i en hög på marken svärandes åt sladdhelvettet.

Då vinden ska blåsa extra hårt så att mössan åker av när man försöker ta sig frammåt i världen. Då man måste hålla inne med alla det-blåser-aggretionsryck för att man inte har någon Karro att dela dom med. Då man extra surt skriker NEJ när någon stackars liten reklamutdelare försöker trycka upp ett papper om extrapriser på bacon i ansiktet på en. Då man med hörlurar i öronen och Kent på max vandrar in i skolan och inte ens orkar bry sig om att vara trevlig mot alla mammor som står och diskuterar färgen på deras barns snor, eller något annat viktigt.

Då Freddies smaskande och Isabellas hoppande i soffan känns extra irriterande. Då man måste hålla i sig i soffan för att inte springa fram till tvn och slå sönder Hannah Montanas irriterande nuna. Då man måste räkna till tio innan man plockar undan barnens spel och kritor på sina rätta platser i köket istället för att dra ihop allt i en hög och slänga in det i deras rum och be dom plocka undan det själva.

Men så sticker Isabella fram ett litet kuvert som hon lägger i min hand. Anna står det på, och innuti är det en liten bild på ett stort rött hjärta, och så står det I love you Anna högst upp och längst ner står det Love Izzie.

Då känns helst plötsligt hennes irriterande hoppande i soffan gulligt och Freddies smaskande har totalt försvunnit. Jag vet inte hur många gånger hon har räddat mina värdelösa dagar. Tack.

/          a

Idag är det fredag den 13e och jag har nog redan haft min otur. Eller otur i turen kanske man ska säga. Jag klarade nämligen av att springa 1 mil på 50 minuter, jag är stolt. Men icke utan skada. Självklart inte. Nej, mitt ena ben har fått för sig att sluta fungera, det gör sjukt idiotiskt jättemycket ont så fort jag försöker stå på det, och det värsta är: Jag ska ut och dansa idag.

Jag har bestämt att jag ska det. Jag har jättelust med att gå ut. Jag VILL! Som den stenåldersfamilj jag kommer ifrån, som inte kör med smärtstillande (om man inte har blivit tillsagd av läkare, som man knappt går till heller, om ingen uppenbart har brutit någonting, eller verkligen är sjuk) så har jag otroligt nog lyckats bli övertalad att proppa i mig två stycken smärtstillande tabletter. Jag har ingen aning om ifall dom fungerar, tycker att jag fortfarande har lika ont, och jag håller till och med på att ge med mig vad det gäller att gå till en doktor.

Enda anledningen till att jag är beredd att ge upp min stenålderstro på att låta allt gå över av sig själv, är att jag någonstans djupt inom mig hoppas att denna doktor kan ge mig lite mirakelpulver eller något som gör att jag kan dansa hela natten lång!

Jag överväger alltså detta beslut. Som sagt, jag tvivlar lite på doktorer och smärtstillande..

/          a

Jag begav mig ut på en utflykt till brent cross idag. I hopp om att hitta någon liten puttinutt - butik som säljer söta brevpapper, jag klarar faktiskt inte av att skriva brev på tråkiga vanliga vita papper, jag menar hur kul är det? Och skriva brev ska ju vara just det, kul.

I alla fall så kände jag hur mina ben knatade på in och ut i klädaffärer istället för puttinutt - butiker, fråga mig inte varför, det är någon automatväxel jag har, och medan jag skannade kläderna som hastigast fastnade min blick på en röd kappa. Den bara hängde där och var jättefin, jag kunde verkligen se mig gå omkring i den, med en väska i ena handen och en bok i den andra, för att se lite mer intellektuell ut alltså. Och den var röd, inte svart, som alla andra jackor jag äger.

Utan att tänka så testade jag den, utan att titta på prislappen, och jag blev kär. Och den var dyr. Och jag blev deprimerad. Motvilligt hängde jag tillbaka den på sin plats. Jag kände att jag kanske inte borde lägga hela min lön på en jacka. Även om jag gärna hade velat.

Så deprimerad fortsatte jag mitt sökande efter brevpapper (läs titta i klädbutiker), och tror ni inte att jag hittar ännu en underbar jacka, en gul. En dyr. En fin. Jag tror jag har fått någon slags jackfetisch. Jag skyller på Tania som kom med citatet Du kan ha det till allt, när som helst när jag hade förklarat mig varför jag aldrig vågar köpa färgglada jackor, eller jackor i en färg över huvud taget, det lilla citatet har alltså spelats upp i min hjärna hela dagen. Jag vill ha en massa fina jackor i olika färger nu!

Det slutade med ett halvhjärtat försök att se så intellektuell ut som jag hade tänkt mig i de fina kapporna. Vilket betyder, jag köpte en bok, och inte vilken bok som helst Charles Dickens "A Christmas Carol", en sjal, och en väska. När jag nu räknar ihop kostnaden för allt det så kostade jackan bara 12 pund mer. Det är smart att vara efterklok.

/             a

En annan teori är att jag är övertrött. Till exempel, varför tar det minst två timmar för mig att stänga av datorn? Kan det vara så att det är mer ansträngande på något sätt för mig att göra den lilla rörelsen med muspekaren så man kan klicka på stäng av än vad det är för resten av befolkningen på denna jord? Kanske. Livet är fullt av mysterier må jag säga.

Hur som helst så är det tomt här utan mina töntar. I helgen ska jag till IKEA (ja, det är värt att skriva med stora bokstäver, sverigestolt) och köpa en anslagstavla (ska härma Karro), så att jag kan göra en alldeles egen liten töntvägg här som jag kan titta på när livet känns för seriöst och enformigt.

Lejonröv är hett.

Icke att missa är min lilla hand som jag får till så fint där.

Jag vill att bilden ska vara sne..


Kärlek till denna stad.


/      a

Jag orkar liksom inte hålla ordning på någonting nu för tiden. Allt känns som ett enda stort kaos i mitt huvud, typ som om jag inte bryr mig om någonting, vilket jag knappt gör heller. Jag vandrar omkring här med ett enda stort leende som jag inte har en jävla aning om var det kommer ifrån, idag tyckte jag till och med att det var mysigt att gå i spöregn till tunnelbanan, och att killen som satt mittemot mig på tunnelbanan passade jättebra i sina silverarmband längs hela underarmen, ni vet sånna där som låter när man rör sig.

Jag fattar inte. Jag har verkligen ingenting emot att vara glad, men det är som att jag går i en gladbubbla, liksom ser dagen rinna iväg. Tiden går sjukt fort, det är liksom kväll igen, det var ju igårkväll nyss! Mitt rum ser ut som fan, jag har över 100 olästa meddelanden i inkorgen, som jag verkligen inte bryr mig om att läsa. Jag springer omkring som en stressad gurka (ja, jag tyckte att gurka passade bra in här). Herregud jag förstår verkligen inte.

Har en svag tanke om att det kan vara för att det är så mycket nu. Som jag går runt med ett fjantleende och skiter i allting alltså. Att det är för mycket, jag hinner inte tänka, jag är liksom före mina tankar som jag inte hinner tänka. Där tror jag att jag har svaret, finns ingen tid för tankar, finns ingen tid för att hålla ordning, finns ingen tid till att reda ut saker = jag springer omkring med ett bajsleende och tycker att regn är härligt och pojkar med bjällrande armband är tjusiga.

Kan det vara så att jag är hög? Om någon har knarkat ner mig skulle jag uppskatta ett bekännande.

Äh.

/        a

Jag är kär. Jag är kär i Tate Modern, jag är framförallt kär i Tate Moderns Shop! Åh.

Hittade så mycket fint, ska gå och julshoppa där sen, ska bli rik först. Eftersom jag själv vill ha allting så måste jag ju köpa dubbelt av allt för att inte bli avundsjuk på allt fint jag tänker ge bort. Därför är det nu jag tänker bli rik! Imorgon skulle sitta fint.

Varför får man aldrig sånna erbjudanden när man springer omkring på Londons gator?

Hej vill du ha några miljoner pund av mig? Du får dom bara såhär, kontant, varsågod, jag vill inte ha dom. Hejdå!

Ja, tack. Varför inte?

Rik eller ej, jag ska i alla fall frossa där, spra ihop några löner och bara konsumera. Och sen ska jag gå på deras pop - nånting grej, den verkar ball.

Nu ska jag göra något så underbart som att titta på Juno, egentligen räcker det att bara titta på introt, och sen snabbspola mellan alla fina scener och musiken, men jag känner mig inte tillräckligt ambitiös för det, därför kommer jag inte få sova förns om typ en och en halv timme. Jag känner att livet är lite hårt ibland

/           a